Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om sina sagesman lämnar han också all önskvärd ledning. Han
meddelar, att den första af hans sägenvariänter berättats honom af
en elev vid Ronneby kvinnliga folkhögskola; hon har i sin tur hört
den af en småskollärarinna från Ystad. Den andra härrör från en
elev vid Lunds småskollärarinneseminarium, Ida Nilsson från
Bos-arp, och hr v. Sydow upplyser dessutom, att en annan elev från
Valleberga hört den på alldeles samma sätt. Den tredje är
upptecknad efter en ny elev, denna gång vid Ronneby
småskollärarinneseminarium, Nanny Sverkersson från Johanneshus. Uppgifterna
synas fullständiga nog; »allmogen» har visserligen icke gifvit möte,
men i stället fem kvinnliga meddelare, somliga elever, andra redan
utbildade småskollärarinnor. Och dock kan jag icke undertrycka
ett svagt tvifvel. Jens Lauritzen Wolf ha vi utmönstrat - han
skref anno 1654. Flickorna från 1906 tro vi. De berätta sägnen om
Finn på samma sätt som den berättades, då den först knöt sig till
Lunds domkyrka.
Den som vill må tro det; jag tror det icke. Det är möjligt,
fast jag högeligen betviflar det, att i aflägse obygder sägnerna
kunna hålla sig i århundraden; i Skåne, genomkorsadt af järnvägar
och med en folkbildning som knappast annorstädes, äro sägnerna i
deras ursprunglighet länge sedan döda. Icke så, som skulle man
t. ex. icke i Göingebygden allt fortfarande berätta om snapphanarne
och deras fejder, men man berättar det så som man läst det i I. O.
Åbergs romaner. Och Finnsägnen berättar man nere på slätten icke
som i gamla tiders Lund; man berättar den så som man läst den i
den eller de böckerna. Jag skall icke i detta afseende spilla tiden
med att underkasta hr v. Sydows uppteckningar en detaljerad
granskning. Så mycket är emellertid säkert: redan vid första
genomläsandet undgår man icke intrycket af de litterära reminiscenser de
innehålla. I en af dessa uppteckningar röjer sålunda vaggsången
det starkaste inflytande från Afzelii Sagohäfder, i dem alla spåras
– och det är ju icke underligt – mer eller mindre tydligt
kännedomen om Tegnérs Gerda. Jätten sitter i denna dikt väl icke på
taket, men uppe på tinnarna; här som i uppteckningarna uttalar
han sin förbannelse, att kyrkan aldrig skall bli färdig, och här som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
