Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång hade B. jämte flere bönder gjort en af de förr vanliga
stadsresorpa för att afyttra spannmål och göra uppköp. Som det
var nära intill julen, hade man också hemköpt julbrännvin, som
fraktades på fororna. Det var tämligen kallt på hemfärden, och
när gubbarne kommo till en krog, skulle man in där och ha något
värmande. En af sällskapet undrade, om det ej vore någon risk att
lämna lassen utan tillsyn. Bryngel försäkrade, att det ej hade
någon fara. – När så sällskapet efter en stunds förlopp åter kom ut,
fick man se en främmande karl stå vid ett af lassen med ett
brännvinskärl i armarna utan att kunna komma ur fläcken. Bryngel gick
helt lugnt fram till mannen och tog brännvinskuttingen från honom
med orden: »Se så, nu skall jag lossa dig af» (aflösa dig). Det var en
tjuf, som försökt stjäla julbrännvin, men genom B:s makt hindrats
i sitt uppsåt. – Bryngel var också en dråplig spelman, som när han
så ville, kunde med sitt fiolspel bringa både lefvande och liflösa ting
att dansa. Sin spelkonst troddes han ha lärt af necken, enligt en
annan uppgift af sin nedan omtalade lärare i svartkonsten.
Allmänt antogs, att B. stod i förbund med djäfvulen. Kusligt
lär det hafva varit att skjutsa honom till och från sjukbesök om
kvällarna och nätterna. Han följdes då alltid af en osynlig, som
gick vid sidan af vagnen, och med denne samtalade han hela tiden
mumlande. Bryngel fick ett hemskt slut. Omedelbart före en julhelg –
minns ej om det var på själfva julafton, men det är troligt att så
var – hängde han sig.
Hans dödssätt bidrog ännu mer att befästa föreställningen om
hans förbund med djäfvulen. Kontraktstiden var då utlupen, menade
man. Äfven efter döden förmådde han mer än andra
människor. Den snickare, som tillverkat hans kista, hade råkat göra
denna för kort, hvilket vållade svårigheter vid likets nedläggande.
När snickaren gick från grafölet, hvari han deltagit, råkade han gå
vilse, trots att det var endast en mycket obetydlig bit väg mellan
snickarens bostad och grafölsstället. Han var tvungen att irra
omkring hela natten öfver stock och sten; först när solen rann upp,
kunde han hitta vägen hem. Det var ju tydligt, att den döde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
