Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N. E. HAMMARSTEDT.
Lukas ev. 8,22) i hög grad hedenartad och erinrande om grekernas
och andra folks teriomorfistiska gudsbegrepp. Hvad själfva
Josefs-stafven beträffar har jag i min anförda uppsats »Fastlagsriset» (s.
274) påvisat, att föreställningen om understafven var uråldrig hos
ebreerna. I 2 Mosebok (4,2o) benämnes Moses’ staf till och med
uttryckligen »Guds staf» eller väl fastmer gudastafven, ett uttryck som
synes klart nog antyda en staf, hvari gudomlig makt - »Guds
ande* - innebor. Detta förklarar ock profeten Hoseas yttrande
(Hosea 4,12): »Mitt folk rådfrågar sin staf», hvarmed må jämföras
Jeremias 2,27: »De kalla staf ven (eller trädet) sin fader.» På
liknande sätt spådde andra folk med grenar af sina heliga träd, från
hvilka de ock ofta nog torde räknat sitt upphof. Leder nu gudastafven
eller gudaspöet, »virga divina», sin härkomst från trädkulten, finner
fågelns förbindelse med denna fetisch ock häri sin närliggande
förklaring: fågeln har förut tillhört det heliga trädet, innan han
tillades dess gren, den heliga stafven.1
Om oraklet i Dodona förmäler Herodotos, att man där
ursprungligen inhemtade orakelsvar, alltså ingifvelse, inspiration, af
vildduf-vor, som höllo till i den heliga eken. Jag har redan på annat håll2
påvisat, att dessa dufvor måste hafva varit skogsdufvor (Columba
oenas), d. v. s. dufvor som häcka i håligheter i trädstammar, och
som därför af en primitiv åskådning kunnat anses såsom trädets
egentliga väsen, såsom ett slags dryader eller, när trädets
dä-mon utvecklat sig till en gudomlighet (Dione, Zevs), hvar och en
såsom ett dennes medium och sändebud. I sin under förra året
utkomna afhandling »Ekguden i Dodona» (sid. 45) har T. Segerstedt anfört
en grekisk sägen, som bekräftar denna min mening om
Dodonaduf-vornas art. En herde ville nedhugga den heliga eken, men afstod
från sitt företag, då en dufva tittade fram ur stammen och befallde
honom att skona trädet. I »The cults of the Greek states»3
förvisar visserligen Farnell alla uppgifter om duforaklet och om
präs-tinnor med benämningen peleiader till sagornas område. Då emellertid
1 Jfr »Fastlagsriset», s. 272 ff.
2 »Fågeln med segerstenen», s. 205.
3 D. l, s. 38-39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
