Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest lämpliga, utsäges därmed otvetydigt, att den är lifssaften,
lifskraften i en af dess mest koncentrerade former.
Samma resonemang äger sin tillämplighet i fråga om Spittus.
Vi hafva förut sammanställt spottandet med den skarpa
knifvens slungande mot en fiende. Där riktas kraften mot osynliga
fiender och appliceras på dem såsom ett slag, ifall de icke gifva sig på
flykten. Ett annat sätt för kraftöfverföring möter oss, då vi se
arbetaren spotta i handen, innan han griper verktyget, eller
slagskämpen göra samma manöver, innan han slår till. Det innebär en
kraftöfverföring från kraftkällan till den punkt, där kraften nu
bäst behöfs.
Där spottandet ingår i folklekar, och man genom spottandet
försäkrar sig om att ej vidare kunna tagas, torde tankegången vara
den, att man genom spottandet har värjt sig för motsidans
lekkamrater. Ropet, som sker jämte spottandet, bör i så fall lyda: »Tvy!
- fri.» Man är nu fri, ingen kan taga en. Gör någon det, är
det ej giltigt.
Härmed tror jag mig hafva ådagalagt, att den uppställda
hypotesen sprider ganska nöjaktig klarhet öfver afhandlade område.
I en följande uppsats skall jag måhända blifva i tillfälle att vidröra
några andra skrockfulla föreställningar, som jag anser hithörande
och gifva ny bekräftelse åt den framställda hypotesen om spotten.
Angående föreställningen om de följder, hvilka spottande i
elden kan hafva med sig, vågar jag icke uttala någon bestämd mening.
Sannolikt bör man dock härvidlag fasthålla, att äfven elden är en
makt och en helig sådan. Kommer jag såsom en sjuk varelse med
oren tunga och spottar i elden, anser eldsmakten mig såsom en
hjälpsökande och spottningen såsom en åkallan, hvarföre elden bränner
upp orenheten och sjukdomen, som jag genom spottandet kastat i
elden, och – tungan är botad. Spottar jag däremot i elden med
ren tunga, sålunda utan att behöfva eller åkalla eldsmaktens hjälp,
har jag ju endast i onödan stört denna heliga makt och visat
ringaktning för densamma, så vida icke här rent af en från annat håll
kommen och helt olika föreställning om spottandet spelat in,
spottandet såsom uttryck af förakt, hvarom vi senare få anledning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
