- Project Runeberg -  Fataburen / 1908 /
127

(1906) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dessa strofer sjungas ännu i Åsen, men i följande form:

1. O Faðer wise,
        wi tig allesamman,
        mäd fröjd åg gamman,
        låve åg prise,
        att tu tin arre,
        tin skarre,
        tin levandes farre,
        djär dig ett slamper.

2. Tin röst te öra,
        åg ifrån tig föra
        all wiset sina.
        Lust av klaret stjina,
        man alltid får si
        ärligeten tina.

3. Två till vallhorn, s. k. straut, sjungna visor på älfdalsmål,
som upptecknats i Åsen 1905.

a. Upp millå bjärgum
        åg Ovedals strandum
        wa så bra nåð fok,
        add så goð någ mjok;
        warum dar åg wärmdum oss,
        åg ålder farum deðå.

[»Uppe mellan bergen och Älfdalens stränder fanns ett så duktigt folk, som hade
så god mjölk; vi voro där och värmde oss och fara aldrig därifrån.»]

b. Kullur i buðum
        låt vakkert i strautn.
        Gråssär å skajðum
        tåga brindan å kautn.
        åg åk rätt dajt i knautn.

[»Flickorna i fäbodarna spela vackert i hornet; gossarna på skidorna fånga älgen
på språng och åka rätt i knuten.»]

Det märkliga med dessa visor är det, att de nästan ordagrannt
öfverensstämma med ett par ställen i en af Jac. Svedelius författad
bröllopsdikt kallad Gilliare-Snach och tryckt i Näsmans Historiola
lingvse dalekarlicæ 1733; med a må jämföras dels början af strof 1:

        Ig har hært glåmås um mikid å landi,
        Så ir miog dælt jser å Dalöfues strandi,
                Hur jær ir frækt nåd fok.
                Flæd sed giæf god någ miok;

[»Jag har hört talas om mycket i landet, som är mycket vackert här på
Dalälfvens strand; huru här finnes snällt folk; boskapen ger god mjölk.»]

dels sista värsen af strof 3:

                og waermuns og farum ick de då.
        [»och vi värma oss och fara ej därifrån.»]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:43:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1908/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free