Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 LITTERATUR.
oförsvarliga äro de dessutom i ett verk, som uttryckligen vill bli
ansedt äfven som en kulturhistorisk skildring.
Författarens autopsi rörande lapparna själfva synes också vara
ganska svag. Eljes hade väl icke en så romantisk uppfattning af
dem kunnat komma till synes, som den man finner på hans sid. 8.
Betänklig är likaledes en sådan - liten men betecknande - detalj,
som att han kallar den lappska stolpboden, »n j alla», för suogne, plur.
suogner (s. 31), och tror, att -r här är ett svenskt pluralmärke.
Annat att förtiga.
Såsom ofvan sagts, torde »Lappfolk» ur etnografisk synpunkt
stå högre och vara pålitligare än herr Lindholm juniors bok. Icke
häller den är dock fri från farliga anakronismer, hvilket äfven här beror
därpå, att dess författare icke haft tillgång till de gamla lappländska
papperen. Af dem ser man t. ex., att redan vid midten af
1500-talet de gamla lappska förnamnen voro fullständigt utdöda i dessa
trakter och ersatta med de bland bönderna vanliga kristna eller
nordiska namnen - äfven det ett godt bevis på intimiteten i
förbindelserna mellan svenskar och lappar. Den rike »Sjallo
Kauras-son» i 1700-talsberätteisen »Lappfolk> hette således i själfva verket
Anders Persson eller något dylikt, och hans sköna dotter »Tjelma»
hette väl bara Kajsa eller Stina.
En svag punkt i de flesta lapp berättelser är de lappska citaten
- helt naturligt, då så många lappförfattare ingen lapp ska kunna.
Herr Lindholm seniors Beijen pardnek (Solens söner) på »Lappfolks»
titelblad är dock litet svårare än vanligt. Beijen är nämligen god
sydlappska, men i det andra ordet är p norrbottenslappskt och k
fin-rnarkslappskt. Detta är fullkomligt detsamma som att i två ord röra
ihop tyska, holländska och engelska. Det är nu visserligen så, att
de många lappska orden och fraserna kraftigt bidraga till att ge
framställningen den rätta exotiska lokalfärgen, men de böra nog
i alla fall om möjligt vara äkta vara, ty annars blir lokalfärgen
både fläckig och randig vid första lilla regndroppe.
K. B. Wiklund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
