Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
FÖRSTA MÖTET FÖR SVENSK FOLKKUNSKAP.
för skyddas och offer bringas åt »själen». Den omgifvande naturen hade äfven
sin »själ». Inom hela religionshistorien är väl intet steg i utvecklingen
viktigare än detta. Ur detta frö spirar sedan upp religionens träd, som skuggar
öfver hela världen. Skyddandet af den döda kroppen skedde tidigast genom
en stensättning kring densamma i förening med dess nedgräfvande eller jords
uppkastande däröfver. Men detta inträffar först under sen paleolitisk tid,
och det är således redan under denna synnerligen långt aflägsna tid, som
tanken på »själens» fortvaro efter döden uppstått. Arkeologien har här gifvit
religionsvetenskapen eo god handräckning, i det den visar, till hvilket verkligt
primitivt kulturstadium denna föreställning om själen går tillbaka.
Efter föredraget yttrade sig hrr Hermelin, Lundell, Hammarstedt, Levi
Johansson och Arne.
Herr VON SYDOW lämnade därefter en del uppgifter om
folksageforskningens metoder. Folksagan vore, ansåg talaren, värd ett särskildt
studium och behandling af specialister. Med folksagan menade talaren en folklig
prosadikt, som i främsta rummet afsåge att roa. En folksägen menade däremot,
att det vore sanning, hvad den hade att förtälja. Den är af mera lokal
natur, men följer eljest samma lagar som sagan. De första, som upptogo
folksagan till vetenskaplig bearbetning, voro bröderna Grimm, hvilkas samling
kunde betraktas sorn klassisk. De upptäckte ock de olika förekomsterna af
samma sagor och insågo, att de voro identiska. De begingo däremot ett fel,
då de trodde, att sagorna voro lämningar af en i olika länder gemensam
indoeuropeisk mytologi. Denna tro hade länge lefvat kvar. Det andra stora
namnet på detta forskningsområde var Teodor Benfey, hvilken i sagan såg en
prosadikt, som afsåg att undervisa. Han uppställde teorien, att sagorna haft ett
gemensamt urhem, hvilket han förlade till Indien. Man kan dock ej, såsom
denne forskare, tillämpa en historisk metod på sagodiktningens område.
Den engelska antropologskolan såg i sagorna etnologiska dokument och
höllo före, att sagornas afsikt var att tydliggöra de primitiva idéerna hos folken.
Då episod efter episod stämde i de olika ländernas sagor, antogo de, att de
voro analoga och ej identiska. En verkligt sund forskningsmetod funne man
först hos finnarna, hvilka lyckades komma under fund med de af dem
undersökta sagornas ursprung och vandring. Det är på denna väg man måste
fortsätta: att systematiskt ordna sagorna i släkten och arter, att klargöra
hvad som hör till en viss sagoart och hvad som kommit in genom
hybridi-sering med besläktade arter, att jämföra de olika varianterna och sålunda
fastställa vandringsvägarna och hemlandet. Först därefter kan man i sagorna
med utsikt till framgång söka etniskt material.
Äfven i detta ämne uppstod en stunds diskussion.
Efter föredraget togo de närvarande i betraktande en utställd samling af
svenska högtidsbröd, särskildt julbröd, hvilken i korthet demonstrerades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
