Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA GRAFVAR I JUKKASJÄRVI KYRKA. 207
där ligga och multna. Ingen använder det mera och ingen rör det.
(Där syntes ännu vid mitt besök ligga många trasor,
mattstumpar och dylikt).1
Då någon kör med lik, binder han ett hvitt tygstycke vid
»rankdonet» (»aita» på finska - ett seldon med stor båge; användes
än i dag, men endast till helgdags). Alla som möta, veta då hvad
det är fråga om och lämna vägen fri. Detta gör såväl lapp som
nykyggare-
o
Finnen K. Ågren, österbottning, sedan ett 20-tal år bosatt i byn,
meddelade: Då någon dör i byn, går en af släktingarna till kyrkan
och förkunnar dödsfallet genom ringning i klockorna.’^ Då liket föres
öfver att jordfastas på den nya kyrkogården söder om sjön, ringes
också, och då prästen kommer för begrafningen ringes tredje gången.
- Då arbetarne vid restaureringens början lämnade arbetet om
kvällarna, frågade byborna, hvarför det icke ringdes, när de slutade,
»så att de döda fingo frid».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
