Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
LUDVIG REIMER.
duk bunden i ett slags hätta. Yid högtidliga tillfällen användes
alltid kluten.
Bostäderna voro dels enstaka hus, dels kringbyggda gårdar,
samlade i byar. Byggnadssättet utgjordes hufvudsakligen af
korsvirke, mellan hvilket var insatt ett gallerverk af stakar, hvarpå
halmblandad lera klenats å båda sidor. Leran ältades med oxar eller
hästar. Kleningen skedde å s. k. »klenegillen», i hvilka byns
befolkning, särskildt drängar och pigor, deltog. Senare murades med
råtegel. Stundom gjordes muren massiv af gråsten, mera sällan af
tegel. Halmtak brukades i regel; torftak också här och där, men
tegeltak endast på herremanshus. Målade hus voro sällsynta.
Boningslängan hade i allmänhet följande inredning: en liten
förstuga, dagligstuga med »vinge» (fönster) på två sidor, lillkammaren,
köket, skafferiet och kistehuset. Kök och förstuga hade stengolf, de
öfriga rummen lergolf. Väggarna voro hvitmenade med kalk.
Dagligstugans möblemang bestod vanligen af kistebordet, stundom
med skifva af Komstadssten, en vinkelbildande långbänk, ett
hörnskåp, en soffa, några stolar med flätade halmsitsar, gåsabänken vid
förstudörren samt himlasängen med sina blå eller gröna sparlakan.
Kistehuset var själfva hedersrummet och brännpunkten för husets
materiella förmögenhet. Där stodo uppradade flere eller färre kistor
och skåp med inpackad lin, ull, väfnader, säng- och gångkläder m. m.,
som ej så noggrannt kan ’specificeras. Endast nära släktingar samt
goda och trogna vänner fingo tillträde där. Det var som det allra
heligaste.
Vindsloftet buktade af tunga sädeshögar; för öfrigt hade all
möjlig bråte stämt möte där.
Synnerligen primitiva voro åkerbruksredskapen. Plogen var ännu
okänd. Men buaårdret, träpinnaharfven, träaxlavagnen och horsaoket
fingo göra sin tjänst så godt de kunde.
Bildningen stod mycket lågt. I hvarje församling fanns blott
en skola, som ambulerade från gård till gård, stundom äfven till
torpen. Den barnlöse skulle ha skolan en dag, den som hade ett
barn två dagar, två barn fyra dagar o. s. v. Som lärare fungerade
antingen församlingens klockare, någon gammal soldat, handtverkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
