Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
LUDVIG REIMER.
Julkvällen åtos två bastanta maltider, den ena kl. 6, den andra
kl. 11 e. m. Rätterna voro: sött bröd, sursött, surlimpa, smör,
svin-och gåsflott, ost, skinka, lutfisk och hvitgröt.
Vid sjutiden började jullekarna i halmen, såsom »Sko Bläcka»,
Peka ut ögat på gamla farmor», »Plocka syrsorna ur hålet», »Vattna
bocken», »Taga peng i forhuva», »Gömma någon i såll», »Taga
juldockan» o. s. v. Den sistnämnda gick så till, att man under
ryggläge sökte sträcka fötterna öfver hufvudet för att med dem taga en
docka af halm, som ställts bakom. Därtill erfordrades både vighet
och vana.
Af den inburna julhalmen reserverades en större kärfve vid
husfaderns sittplats, öfre bordänden, ända tills ligg-gässen instufvades i
gåsabänken. Då delades kärfven ut till båle åt dessa, på det
kläck-ningen skulle lyckas så mycket bättre.
Kvarlefvorna efter 11-målet skulle kvarstå å bordet till
juldagsmorgonen, då en hvar till »davre» (frukost) skulle förtära sin rest.
Juldagen fingo barnen ej gå i byn, enär de äldre trodde, att de
då skulle förlora sitt hår. Husdjuren fodrades bättre den dagen
än annars, men spillning fick ej föras ur stallet, ty då kunde lätt
inträffa, att många själfdöda djur måste utföras under kommande året.
Annandagen var man tidigt på benen. Storutgödsling i stallarna.
Alla kor och kalfvar skulle ha salt och deras tänder ingnidas med
fint bordsalt, på det de ej skulle lossna. - Stundom brakade
by-drängarne på spe gödsla ut till hvarandra, sela på hästarna och
vända dem utför i spiltan, att de skulle vara färdiga köra till
kyrkan med. Skulle det riktigt »betalas för gammal ost», lades
spillningen antingen i krubborna eller bars den upp på gällen.
Till nöjena samma morgon hörde ock att »rida St Staffan».
o
Abosöner och drängar sadlade då sina hästar, och med den till
St Staffan utklädde i spetsen begåfvo de sig i väg till grannbyarna.
Där vattnades först hästarna i »vattningen», sedan sjöngs
Staffansvisan, som började så här:
»Staffan var en stalledräng,
han vattnar sina hästar fem
i rad, i rad trallallala»–––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
