Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROESKÅL OCH BLODSFÖRBUND. 221
döde genom att tre dygn vistas hos denne i grafhögen. Såsom
väsensförbundna hade kontrahenterna att dela samma öde.
»Vi vordo förbundsbröder och blandade vårt blod, och denna
vänskap blef för oss af högsta värde», heter det i det på 900-talet skrifna
. .
Walthariusk vädet. Äfven hos tyska stammar förekom således seden
att vid ingående af brödraförbund blanda blod. Hos nordborna
fortlefde seden att ingå fostbrödralag ännu någon tid efter
kristendomens införande. Enligt Grisle Surssons saga tillgick det så, att
gräsvallen uppskars i en lång remsa, som fasthängde vid marken
med bägge ändarna. Denna remsa upplyftes midtpå, och man reste
därunder ett spjut såsom stötta. Under den så bildade bågen trädde
sedan de, som skulle afsluta förbundet, och skuro sig, så att deras
blod rann ner i den blottade mullen. Efter slutad ceremoni
nedlades naturligtvis gräsremsan i sitt gamla läge. Kontrahenternas
blod var då förenadt hos »moder jord» - annorlunda kan
ceremoniens innebörd ej gärna förklaras. Stundom tillgick dock
ceremonien annorlunda. Så omtalar t. ex. Saxo, att kontrahenterna läto
sitt blod flyta i hvarandras fotspår. Fotspåret ställdes alltså i detta
fall, likasom ofta nog inom folkmagien, i väsenssamhörighet med
den, som gjort det: fotspåret drack å dess »ägares» vägnar. Dessa
ceremonier äro emellertid endast af stigande hyfsning föranledda
omgestaltningar af ett äldre och ursprungligare tillvägagångssätt.
Detta bestod däri, att parterna drucko hvarandras blod. För att
bli bröder måste parterna förenas med blodsband, bli blodsfränder.
Från inemot hundra år före vår tidräkning finnes en uppgift af
Poseidonios (anförd af Atenaios), att germanerna vid sina gillen
plägade blanda sitt blod i drycken till ett tecken af fast vänskap.1
Enligt Eddan hade Oden och Loke blandat blod redan i urtiden.
. .
Ännu i Gesta Romanorum förekommer en anteckning, hvaraf
framgår, att det var bruk, att kontrahenterna sårade sig i högra armen
och därpå sögo hvarandras blod, och skulle sedan »ingendera
Öfvergifva den andra vare sig i medgång eller motgång, och om
någondera förvärfvade något, skulle den andre hafva halfparten».
1 H. C. Trumbull. The blood covenant. London 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
