Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kronbrudarnas brudpigor åter ansågos förnämligare än
flättbrudarnas och voro klädda i en dräkt, som liknade den här ofvan
skildrade flättbrudsdräkten.
Grop Anna Olsdotter.
»Järnringar i berget.»
Mångfaldiga gånger har jag i Sverige och särskildt i
Mälarlandskapen hört personer bland allmogen omtala förekomsten af
»järnringar i berget», vid hvilka fordom, då vattenståndet varit högre
än nutilldags, farkoster skulle blifvit fastgjorda, Frågar man, om
sagesmannen själf sett ringen, får man i regeln det svaret, att han
sett den i sin barndom eller att han hört det berättas af den eller
den, som sett ringen. Upprepade gånger har jag i sällskap med
mina sagesman förgäfves letat efter de hemlighetsfulla ringarna.
Vid ett tillfälle – det tilldrog sig i Skederids socken i Uppland –
fick jag efter fruktlöst letande höra, att man måste vara född med
segerhufva eller åtminstone vara söndagsbarn för att få syn på ringen.
Samma erfarenheter ha under årtionden gjorts af flera mina
bekanta, och H. Indebetou kommer i sin skildring af Södermanlands
fornminnen till samma negativa resultat.
Det synes också ioga troligt, att en järnring skulle kunna motstå
de atmosfäriska inflytelserna – omväxlande regn och torka – så
många hundra år, som å olika platser måste beräknas ha förflutit, sedan
en vik af hafvet kunnat gå dit upp, i många fall säkerligen för så
länge sedan, att järnet öfver hufvud taget då var okändt i vårt land.
Vid ett besök, som jag sommaren 1908 gjorde vid Sjöberg i
Sorunda socken i Södertörn i och för arkeologiska undersökningar,
lyckades det mig emellertid att för första gången verkligen komma
en af de mystiska järnringarna på spåren. En af mina medhjälpare,
f. båtsmannen Sundqvist, omtalade, att han i sin ungdom för
omkring 40 år sedan iakttagit flera sådana ringar vid Fållnäs något
längre söderut. Sedan jag utlofvat en belöning, om han lyckades
återfinna dem, begåfvo vi oss en söndagsmorgon till platsen.
På ett i Fållnäs viken, en vik af Östersjön, utskjutande berg,
Marstaudden, midt emot fiskarstugan på andra stranden och sydost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
