Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 LITTERATUR.
tvånget i sin prydno. Den ovanligt skicklige målaren, som var i
konungens enskilda tjänst och dessutom stod under Erik Dahlbergs
beskydd, var dock ej skyddad mot det gröfsta skråtyranni, hvilket till
och med tog sig ett så kraftigt uttryck, att Hoffman genom
ämbetets försorg beröfvades sina penslar och paletter. Hoffman lefde och
dog i fattigdom och lär ej ens ha uppburit lön för sina sista
arbeten. Den Hoffmanska typen torde ej varit alltför ovanlig under
1600- och 1700-talen. Arbetsskickligheten stod då inom många
områden synnerligen högt och synes varit parad med en arbetsglädje,
nog lifskraftig att ej låta sig nedslås af vare sig nöd eller motgångar.
Efter denna skildring förflyttar oss författarinnan fram mot
1700-talets midt och låter oss stifta närmare bekantskap med en del
genom Bellman kända personligheter, främst urmakaren Jean
Fredman, hvilkens lefnad och familjetragedi ganska utförligt skildras,
men som vårt begränsade utrymme ej tillåter oss att närmare beröra.
Det kapitel i fröken Hallmans arbete, som, så vidt jag förstår,
äger den största kulturhistoriska betydelsen, är det som bär titeln:
Något om tapetmålare. Väggbeklädnadens historia är nämligen i
vissa delar ännu oskrifven och outredd. Stora grupper af de väfda
tapeterna ha visserligen blifvit utförligt studerade och främst bör då
ihågkommas öfverintendenten dr John Bottigers monumentala arbete
öfver Svenska statens samling af väfda tapeter, Stockholm 1895-
1896, samt vidare uppsatser af Gr. Upmark d. ä. och L. Looström i
Meddelanden från Svenska slöjdföreningen 1886 och 1892.
Då det gäller svenska allmogemålningar använda såsom tapeter,
är med all säkerhet intendenten P. Gr. Wistrand vår störste
auktoritet, ehuru han i tryck endast utgifvit några smärre uppsatser i
Nordiska Museets publikationer. Bibliotekarien C. Eichhorn och E.
L. Bossens ha äfven skrifvit något om dalamålningar. Men så vidt
jag vet äro högre ståndens målade väggbeklädnader ännu ej
bearbetade och dess målare eller konstnärer i de allra flesta fall okända.
Då så är fallet, och dessa målade tapeter äga såväl konstnärligt som
kulturhistoriskt intresse, bör man vara fröken Hallman tacksam för
det arkivaliska arbete hon utfört, som gifver en hel del värdefulla
fakta och stödjepunkter vid fortsatt forskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
