Fataburen / 1909 / 12 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

179 Roslagen eller med andra ord den trakt, som
stått i den lifligaste förbindelse med Finland. Af
dessa 179 rockblad, äro 151 från namngifna
kustsocknar och de öfriga 28 äro inkomna utan närmare
fyndortbestämmelse än Roslagen. Dessutom äger
museet ännu tre plana uppländska rockhufvuden,
ett enligt uppgift från Enköping, ett från Danmarks
socken och ett från Films socken. De båda sistnämnda
endast obetydligt ornerade. Från det inre af landet
är äfven ett plant rockhufvud anträffadt (N. M.
109842); detta utgöres af en plan bräda med
afrundade kanter och en kamliknande afslutning
uppåt. Det är förvärfvadt i Askersunds
landsförsamling.

Fig. 18. Tottaträ, Korpisälkä sn, Karelen, Finland, 1 m. N. M. 77536.

Angående Roslagens plana rockhufvuden
meddela gamla rospiggar, att de i regel arbetats ute
på sjön eller i fiskbodarna, »då man väntade på
fisken». För 30, 40 år sedan var det allmän sed i
Roslagen, att den manliga befolkningen skulle ut
till sjös några år eller några somrar af ungdomstiden.
Ångbåtstrafiken var då i Roslagens
skärgård högst obetydlig, och segelskutorna ombesörjde
så godt som alla frakter. Under dessa seglatser
var det vid vindstilla och svag bris ofta godt om
tid, och denna togs då i anspråk för slöjd, hvari skärgårdsborna af
gammalt ägde stor färdighet. Ett af de unga rospiggarnas vanligaste
slöjdalster var då rockhufvudet, hvilket skulle användas som
fästegåfva, »känning» eller »förkänning» för att utröna, om den tilltänkta
flickan där hemma i socknen var gifvaren bevågen. Ingen tid eller
möda sparades, då det gällde rockbladets utstyrsel, och man
lyckades i allmänhet uppnå ett mycket godt resultat.

Att döma af Nordiska Museets samling af dylika rockhufvuden
synes det, som om hvarje socken utbildat sin särtyp. Rockbladet
fig. 15 är sålunda typiskt för Häfverö, då däremot fig. 14 med sitt
rikt genombrutna stjärnmönster kan betraktas såsom en god typ för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>