Fataburen / 1909 / 37 (1906) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En gesällbok från 1700-talet.

af

Gustaf Upmark.

När en lärgosse hade »utstått» sina läroår, fick han göra gesällprof
och blef »utskrifven», d. v. s. förklarad för utlärd gesäll. Han
upptogs nu i gesällskapet, sammanfattningen af gesällerna inom
yrket, och kunde därefter taga kondition hos någon mästare eller
begifva sig ut på vandring för att lära känna världen och fullkomna
sig i sitt yrke. Först efter att hafva varit gesäll ett antal år kunde
han göra anspråk på att få göra mästerstycke och slå sig ned i
någon stad som mästare, blifva ledamot af »ämbetet», mästarnas
sammanslutning.

Båda dessa slag af korporationer, gesällskapen och ämbetena,
hade en interurban och internationell karaktär. Mästaren i
Stockholm var ämbetsbroder med mästaren af samma yrke i t. ex.
Jönköping, Köpenhamn eller Danzig; en gesäll från Västerås kunde
påräkna hjälp och vänligt bemötande af yrkesbröderna i Stockholm,
Malmö eller Magdeburg.

Det ligger i sakens natur, att de bofasta mästarna icke så ofta
reste och kommo i personlig beröring med ämbetsbröderna i andra
städer och länder; gesällerna däremot vandrade från stad till stad.
Öfverallt, där yrket var något så när talrikt representeradt, kunde
man räkna på att det fanns ett organiseradt gesällskap, som i sitt
s. k. härbärge kunde taga emot en vandrande yrkeskamrat. I
spetsen för hvarje sådant lokalt gesällskap stod en åldgesäll, en
motsvarighet till »ämbetets» ålderman, vanligen en äldre, på orten sedan
längre tid bosatt gesäll. Var gesällskapet talrikt, funnos stundom
flera »ämbetsmän». – Hvarje dylikt lokalt gesällskap utgjorde en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>