Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Där började man att gräfva redan på hösten år 1906 och fortsatte
därmed långt fram på våren 1907. Att grundgräfningarna härstädes
drogo så långt ut på tiden berodde till stor del på egendomliga
bottenförhållanden. Tomten ligger nämligen just i den gamla
strandlinien, där Brunkebergsåsen en gång stupade brant ned mot sjön.
Tomtens yttre del har därför till flere meters höjd måst fyllas med
ditförda ämnen. Då här funnits delar af en klinkbygd båt, som
antagligen sjunkit på platsen, och diverse 1500-tals föremål med
märken af att ha legat i strandsvallet, får man väl antaga, att här varit
öppen strand ännu under slutet af 1500-talet.
De äldsta här gjorda fynden gå ej så långt tillbaka som dylika
å äldre mer bekanta fyndplatser i närheten, såsom f. d. Bondeska
palatsets tomt och Helgeandsholmen. På sistnämnda ställen ha nämligen
påträffats äfven sent medeltida saker, då man vid
Karduansmakargatan 9 däremot ej funnit något föremål äldre än 1500-talets tidigare
del. Under den mellanliggande tiden har staden alltså vuxit ut ett
stycke på malmen, så att kulturlager äfven kunde hopa sig litet
längre bort från den gamla stadens portar. På tomten mellan Klara
kyrkogård och Drottninggatan gå ej de äldsta fynden så långt
tillbaka som vid Karduansmakargatan. Föremål från yngre tider äro
å dessa båda ställen tämligen besläktade. Från de andra platserna
ha endast mindre samlingar kommit till museet.
Skålformiga konkava kakel, som likna låga lerkärl, med fyrsidig
mynning och ståplatta utgöra den äldsta typen bland de anträffade
kaklen. De äro ofta oglaserade, men sådana svärtade med
järnsvärta såväl som med enkel grön- eller brunglasyr ha äfven hittats.
I Stockholm tillhöra dessa väl 1500-talet, annars är det nog ej
möjligt att med säkerhet angifva åldern för dylika kakel, ty de äro
bland de allra vanligaste inom hela kakelområdet.
Några exemplar af en annan under senare medeltiden vanlig, sedan
snart utdöende kakeltyp, men med helt olika härkomst än den
förutnämnda, äro äfven anträffade, nämligen sådana, som äro sena
ättlingar till de halfcylindriska kaklen. Det bäst bibehållna
exemplaret, som dock är sällsynt litet, visar fig. 1. Men därjämte äro flere
bitar af större dylika med käl kring randen och med slät grön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
