Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och offrar hvar och en sin gåfva, en näfve gräs, några stenar,[1] och
säger därvid något sådant som: Se här, Saint Coisne, min gåfva. Här
har du mer, det kan du behöfva. – Se här, milde herre, Saint Coisne.
– Se här två mark. Härunder gäller det att hålla sig för skratt,
ty skrattar man, måste man sätta sig på Saint Coisnes plats.
Denna artesiska jullek från 1280-talet, säkerligen bofast äfven
på andra håll i Frankrike, ty Rabelais nämner den (»Saint Cosme,
je te viens adorer»), denna jullek är otvifvelaktigt densamma som den
danska leken. Men den danska är ursprungligare. I »Saint Coisne»
intar den ene efter den andre helgonets plats, och narrandet till skratt
är det viktigaste, ej gåfvorna, hvilka äro falska. »Saint Coisne» har
redan öfvergått till sällskapslek, och säkerligen måste därför
julseden i sin ursprungliga form varit vida äldre än 1280.
Något gammalt synes dock den franska leken ha bibehållit –
namnet. Vi ha ej här att göra med Sankt Cosmas,[2] utan med ett
helt annat »helgon». Röjer sig ej namnhemligheten i den dubbelform
till Coisne, Cosme, som Histoire littéraire XX anför med följande
ord: »D’ordinaire le saint se barbouillait le visage ou se livrait aux
demonstrations les plus scandaleuses. De là le proverbe également
employé par l’auteur de Gargantua: Par le ventre saint Quesnet!»[3]
– Saint Coisne, Saint Quesnet,[4] har det väl kunnat betyda något
annat än »den heliga eken»! »Helgonet», »biskopen» i leken får genom
denna tydning ett fullt adekvat namn. Man jämföre det med namnet
»poppel», man jämföre det med ekarna, som smyckade föras in i hemmet,
och ekarna, som, då de fällas, öfverströs med sädeskorn, ja, äfven med
flickornas sång vid det ryska pingstfirandet: Gläden eder icke, ekar ...
hvilket kan tolkas så, som om det vid pingsten icke var ekarnas tur,
som om det funnits en motsvarande hyllning för ekarna. Den bild
vi få af Saint Coisne genom Histoire littéraire’s citat och ord
motsvarar för öfrigt slående växtlighetsdemonen sådan den framställdes
i Zabern, med svärtadt ansikte och uppstoppad buk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
