Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
125
Litteratur.
J. Six, Oud tafellinnen (gammalt bordlinne). Het huis ond & nieuw.
Aflevering I, Amsterdam 1908.
Intill de sista årtiondena har litteraturen ej innehållit något
arbete, som historiskt behandlat dräll och damast såsom bordlinne.
Det, så vidt jag vet, första arbetet i ämnet var af E. Kumsch,
Leinen-Damastmuster des XVII und XVIII Jahrhunderts, Dresden
1891, ett arbete i folioformat med 25 helsides planscher
hufvudsakligen framställande sachsiska duktyg. Som Sverige under 1700-talet
importerat ej obetydligt med sachsiskt duktyg, är Kumsch arbete för
oss en god källskrift. Vidare har Isabella Errera i Annales de la
Société d’archéologie de Bruxelles XX 1906 s. 311-324 skrifvit öfver:
Les nappages dits de »Perouse», med 12 illustrationer. Hon har
enbart sysselsatt sig med duktyg från det 13:de till det 16:de
århundradet. Studiematerialet har utgjorts af äldre målningar
framställande måltider och banketter samt en samling italienskt
bordlinne hopbragt af målaren Rocchi i staden Perugia med omnejd.
Författarinnan anser sig på goda grunder kunna antaga, att dessa
väfnader äro tillverkade i Confraternita de la Mercazia i Perugia,
enligt traditionen grundadt år 1380 och nedbrunnet år 1552.
Ar 1907 införde undertecknad i Fataburen sid. 243 en liten
uppsats om Linnedamast i Nordiska Museet, hufvudsakligen i syfte att
väcka intresse för tillvaratagandet af äldre duktyg. I början af
1908 utkom J. Six ofvan anförda arbete om äldre bordlinne, och är
detta det sakrikaste, som hittills skrifvits i ämnet. Att det för oss
skandinaver är mycket värdefullt är klart, då Nederländerna och
Belgien torde vara de länder, som under 1500 och 1600-talen försett
oss med större delen af allt importeradt duktyg.
J. Six börjar med ett omnämnande af Isabella Erreras uppsats
och betraktar densamma såsom en inledning till sin egen. Båda
dessa författare äro eniga om, att gåsögonmönstren, »oogjes goed», »ceil
de perdrix» äro bland de å duktygen äldst förekommande. Men äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
