Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
OFFERKÄLLOR OCH TREFALDIGHETSKÄLLOR. 147
samma syfte. Men ett annat sätt att frigöra sig från det onda var
att använda en hälsobringande källas vatten: genom drickning tog
man lifsvattnet in i kroppen, där det ju borde utöfva en välgörande
verkan mot alla döds- och sjukdomselement; eller man lagade, att
kroppen vardt ordentligt rensköljd från allt ondt som häftat sig vid
den, och på det att det helande vattnet riktigt skulle tränga in och
taga med sig allt ondt, har man »kastat sig i källan och tumlat
sig» - man ville liksom skrubba af sig det onda. Häraf inse vi,
huru man på två olika vägar kunde komma på tanken om källan
såsom en hjälp mot sjukdomen, men hafva icke ännu fått svar på
frågan: hvarföre källan skulle rinna mot norr?
Om vi nu särskildt fästa oss vid källan såsom ett reningsmedel,
så är det ju godt och bra, att vattnet sköljer bort det onda från
min kropp. Men naturmänniskan kände sig icke ens härmed
tryggad, utan hon ville också, att det onda skulle komma tillbaka på
sin plats. I Nordiska Museets folkloristiska samlingar har jag
också funnit en anteckning af just samma innehåll nämligen:
vill man bli fri från något ondt, har man att lägga det
tillbaka på den plats, hvarifrån det kommit. Om vi nu tillämpa denna
regel på vårt resonnemang om nordanvinden såsom öfverbringare
af sjukdomen nordan ifrån, så blir ju slutsatsen denna: vi måste
laga, att det onda ej blott blir frigjordt och bortsköljdt från vår
kropp, utan också skaffa det återresa till norr med någon god och
tjänlig makt. Ett sätt hade väl då varit att låta sunnanvinden
taga otyget med sig; jag har mig dock icke bekant, att denna
åsigt någonstädes gjort sig gällande. Men visshet ägde man om, att
källan var en lif bringande, god makt, och då var det ju onekligen
ganska fyndigt att låta samma makt icke endast göra mig ren från
det onda utan med detsamma föra det bort med sig till den trakt,
hvarifrån det kommit. Däraf torde framgå, hvarföre man valde
en källa som rann åt norr.
Vi äga i visst hänseende, ehuru förandligad, en allmänt känd
analogi till detta i judafolkets kulthandlingar. Jag menar
naturligtvis »syndabocken». Schück har skrifvit en uppsats därom (införd
i »Ur gamla papper», åttonde serien) och anför åtskilliga andra ana-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
