Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 ANT. FLENTZBERG.
logier, dock icke den som erbjuder sig med våra trefaldighetskällor.
Det kan likväl hafva sitt intresse att påpeka äfven denna.
Vi erinra oss ur denna ritual, att af tvänne bockar den ene
efter lottdragning offrades åt Jehova, under det att den andre, sedan
öfversteprästen lagt alla Israels barns missgerningar på honom,
»släpptes fri ut till Asasel i öknen». Asasel var ett namn på den
onde anden, upphofvet till all synd och nöd och död i världen. Där
han bodde, ödelades lifvet - där blef en öken, motsatsen till
»landet som flöt med mjölk och honung». För våra förfäder låg
dödslandet, ödeslandet, det ondas hem där borta i norr, där snön
somligstädes aldrig smälte. Om vi ville frigöra oss från det onda, måste
det föras tillbaka till sitt urhem: källan som »rann åt norr», gjorde
det åt våra förfäder; bocken bar syndens elände ut till Asasel i
öknen. - Här finnas alltså åtskilliga analoga moment.
Emellertid är det uppenbart, att denna förklaring till
trefaldighetskällornas lopp egentligen lämpar sig såsom svar på frågan:
hvarför tvär sig den sjuka i en källa, som rinner åt norr, men icke
såsom svar på, hvarför man dricker af henne. - Det
otillfredsställande i den angifna förklaringsgrunden försvinner dock genast,
ifall tvagningen i källans vatten kan uppvisas vara det väsentliga
och primära, hvilket icke kan ersättas genom drickandet.
Den icke blott äldsta utan mest karaktäristiska skildringen af
tillvägagåendet vid trefaldighetskällor är bland de i vår uppsats
anförda ovedersägligt Uppsala domkapitels protokoll af år 1643. Vi
vilja dock icke till förmån för vår mening om tvagningen som det
väsentliga framhålla detta aktstyckes totala tystnad beträffande
drickningen, hvaraf man skulle draga slutsatsen, att denna vore ett
senare tillkommet moment, ingalunda. Ty förvisso namnes endast
badandet i källan, emedan detta var något för sedligheten sårande
och påtagligen en kvarlefva från Frö-kulten. Hade det endast varit
fråga om ett vidskepligt vattendrickande, under det att tvagningen
såsom något mindre viktigt af det förstnämnda kunnat ersättas, så
hade nog icke de kyrkliga och världsliga myndigheterna insatt hela
sin kraft på oväsendets afskaffande. Men nu var det nog så, att
kroppens tvående i vattnet var något väsentligt, ja, det väsentliga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
