Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGLAR MED »GUDS ELLER DJÄFVULENS BLOD*. 199
ammats af de heliga bien. Det är ock han, som först gifvit vår
världsdels urinvånare anvisning på honungen, hvaraf den första berusande
drycken bereddes. Han har, menar jag, en gång haft samma roll som
honungsgöken (Indicator major) än i dag har i Afrika, och af denna
hans egenskap låter ock förklara sig, huru han - kanske ej blott i
sägnen - kommit att framstå såsom vägvisare för ett helt folk.
Af hvad här i det föregående anförts belyses ock slutligen det
förhållandet, att redan under kristendomens första århundraden (i
Egypten) pelikanen blef en symbol af Kristus. I det fjärde
århundradet förtäljer Augustinus, att pelikanen hackar ihjäl sina ungar,
hvarefter han sörjer dem under tre dagar. Men efter denna tids
förlopp tillfogar han sig själf ett sår och låter blodet flyta öfver
dem, som däraf åter väckas till lif. l likhet med andra
vegetationsrepresentanter, alltifrån den dyrkade sista kärfven och därur
framgångna idoler till de stora vegetationsgudarne, dö alltså dessa vid
en viss tid på året och sörjas såsom döda men lefva åter upp genom
lifsdryckens underbara verkan.
Röda och gula fjädrar.
Beträffande de röda fjädrarnas betydelse må helt utkastmässigt
ett par belysande drag bifogas föregående uppsats. Om
sagokonungen Nisos (ett fågelnamn)1 i Megära, hvilken »förvandlades»
till en fågel, förtäljer en af romerska skalder efter grekisk källa
anförd sägen2, att han på sin hjässa bar en purpurröd lock, hvari
hans makt hade sitt säte och sitt villkor (magni fiducia regni).
Då han beröfvades denna betydelsefulla purpurlock (fatalis crinis),
förlorade han samtidigt sitt konungavälde, sin kraft och sitt lif.
En likartad berättelse finnes om sagokonungen Pterelaos (af pteron
= fjäder, vinge), hvilken på sitt hufvud bar en gyllene lock, som
gjorde honom odödlig och oöfvervinnelig.3 I dessa fall framställes
alltså den gudomliga makten, såsom mänskliga bärare ägnar och
1 Jfr Aristofanes, Ornites, v. 480-481.
* Ovidius, Metamorfoser, b. 8, Y. 6 if. Jfr Vergilius, Georgica, s, 1. v. 404 ff.
3 Apollodoros 2, 4, 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
