Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
>LAMBGIFTAR>.
239
kunde ha hela hjordar med får, var en sådan gift alldeles för liten
för behofvet. För att skaffa större plats byggde man, försåvidt jag
haft tillfälle iakttaga det, ej giftar af större dimensioner, utan lade
en eller två liknande små giftar intill hvarandra. Härigenom sparade
man virke till en gafvel och kunde - hvilket man ibland Önskade
- sortera olika djur för sig. Utanför »gifthålet» till någon af dessa
giftar hade man en mindre inhägnad - så t. ex. vid Marpes - af
resta bräder inom den stora »giftgården», som regelbundet förekommer
invid giftarna. I dessa hägnader fodras djuren vid vackert väder. Efter
årtiondens användning blir en sådan giftgård tämligen väl gödslad.
Efter att tidigare ha varit ett stycke karg stenbunden backe, ger
den sålunda näring åt en rikare vegetation. Inom en sådan inhägnad
hade myllan till och med blifvit så riklig, att man där nu odlade
potatis.
Lambgiftarna ha sin största betydelse under den kallare årstiden.
Då kommer bonden dit för att se om sina djur, räknar dem och
släpper in dem på kvällarna i giften samt ser till, att de få föda.
Ute är det nämligen ofta svårt för djuren att själfva skaffa sig den
näring de behöfva.
Som källa för de meddelanden jag här gjort har jag utom
personliga iakttagelser väsentligen haft att tillgå en uppsats af den
enastående Gottlandskännaren P. A. Säve, som i »Läsning för folket»
för år 1867 skrifvit en etnografiskt synnerligen värdefull uppsats om
»fåren på Gottland». Som bekant hvilar Säves framställning alltid
på en rikedom förstahandsiakttagelser. När man därför en gång
börjar samla källorna till den svenska etnografiens historia, torde man
finna, att Säves framställningar inta ett hedersrum. Då de oftast
äro offentliggjorda på mycket svåråtkomliga ställen, vore det en
lika viktig som tacksam uppgift att i ett band samla hans
publikationer. Som bekant har Säve äfven lämnat efter sig en betydande
samling handskrifter af etnologisk betydelse. Äfven dessa borde
otvifvelaktigt snarare än mycket annat blifva befordrade till trycket.
-a-i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
