Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»SOJDE» OCH »SOJSBRÄNNING» PÄ GOTTLAND.
245
vannmunnen» spann efter spann, och den ena tunnan fylles efter den
andra.
Men äfven andra saker måste under sojdens vaktande iakttagas.
Ogärna talade man med någon, ty man kunde så lätt försäga sig
och använda oriktiga benämningar på hvad man sysslade med. Ordet
»tjära» fick aldrig utsägas. Den hette »vejtå» (vätan, det våta) eller
»gose» (godset); elden hette »livness» (det lefvande); äfven
kärnveden - »fajtviden» - hade särskildt namn. Kom någon och
slog sig i språk med en af de gamla »sojsgubbarna», fick han
för den skull oftast till svar ett ilsket »Gu’ natt»! eller »Gra
dejn väg»! Skulle man så ogrannlaga ha betett sig, att man
hade frågat: »Har I fat någ’ spann tjäre da»? och icke användt den
riktiga benämningen, kunde sojden med detsamma släckas. Det lönade
icke mödan att fortsätta, ty förr eller senare måste då en olycka ske.
En gammal »sojsgubbe» i Kräklingbo, Gubben Sönnerqvist, höll
eljest mycket styft på att det ej fick »jales» eller »gjånes» vid sojden,
men hvarje kväll under bränningen läste han med hög röst, så att
det hördes vida öfver skogen, sin aftonbön på följande sätt:
»Gus-skulug för en go dag u Gud give uss en go natt. Amen.» Därefter
ropade han med hög röst, så det ekade rundt om: »Ku-ku».
Så höllos länge och bevaras delvis ännu gamla sedvänjor vid
»sojsbränningen». Ungdomarna hade roligt åt den gamle »sojsgubben»
Nordström i Norrlanda, som de kallade biskopen - men de iakttogö
hans sojsbruk. Och när en af mina sagesman i sin ungdom hade
frågat en gammal »sojsgubbe»: »Vaför gar fabbror så»? hade han
erhållit till svar: »Ja inte väjt ja, män så har mejne föfädar gärt u
dajres föfädar ha gärt pä same vejs di, u de har alltit gat bra ma
såjdu, när ja har gärt så, sått därför så halldar ja de gamle sidi ja ma».
Nils Littiberg.
Ett ålderdomligt åkerbruk.
Det är numera högst ovanligt att få taga direkt kännedom om
åkerbruk, sådant det bedrefs i äldre tid, innan ännu verkligt
skifte omskapat byalagens ägoförhållanden. Ett vackert exempel på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
