Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
författare om fåglar med spräng- eller låsörten. I här ofvan angifna
uppsats om det heliga trädet, fågeln och yxan har han behandlat ett
mycket närstående ämne. Den eggade och öppnande stenen, som
sedan blir den symboliska dubbelyxan af brons, intager här den
öppnande stängelns plats. Med såväl arkeologiskt som litterärt
bevisningsmaterial bestyrker författaren förekomsten af en med
trädkulten förbunden fågelkult inom Medelhafvets gamla kulturområden
och öfvergår därefter till den i samband med dessa kulter stundom
uppträdande yxsymbolen. Särdeles intressant är författarens fyndiga
utredning af benämningen tömaroi, timmermän, på prästerna i
Do-dona. I sin afhandling »Ekguden i Dodona» (sid. 59) har docenten
Segerstedt anfört från ett skolion till Iliaden 16: 232, att Dodonas
präster, när de voro i ekstas, »foro upp och flögo såsom fåglar», samt
t en not påpekat, att detta erinrar om, att Dodonas prästinnor
kallades dufvor, péleiai. Segerstedt, hvilken öfversatte!’ tömaroi med
vedhuggare, stannar dock vid denna obestämda idéassociation. Nu
samställer "Wide i sin uppsats benämningen tömaros, trädhuggare,
timmerman, med de vidt spridda benämningar på hackspetten, som
hafva samma betydelse. Prästerna såsom hackspettar, prästinnorna
såsom dufvor representerade sålunda i likhet med de fågelarter,
hvilkas namn de buro, den heliga ekens numen. Och likasom den heliga
dubbelyxan, pélekys, tillägnades hackspetten (jfr Fataburen 1909 sid.
202) tillägnades hon, såsom Wide framhåller, senare äfven Dodonas
heliga dufvor.
N. E. H.
Henrik Hyltén-Cavallius, Samlare i Sverige af ’konstföremål,
antiJcvi-teter, kuriosa och rariteter af olika slag. 2:a uppl. Gröteborg 1910.
För hvarje forskare inom kulturhistoriens och etnografiens
område framstår i regel, vid hvarje försök att lösa e a fråga,
svårigheten att vinna ett tillräckligt rikt studiematerial. Äfven de bäst
försedda museerna visa sig ofta otillräckliga vid specialstudier, och
detta är i ännu mycket högre grad fallet, då det gäller
privatsamlingarna. Då så är förhållandet, ligger det i öppen dag, hvilket
gagn ett godt samförstånd och samarbete mellan museerna och pri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
