Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anknutits en variant af en mycket spridd »blåkullahistoria».[1] Huru en
tilldragelse omskapas af folkfantasien, därom bevarar jag ett lifligt
barndomsminne, när jag hörde en allmogeberättare skildra, huru
Värmlands regemente under fälttåget mot Norge 1814 blifvit förrådt
af sin öfverste, som ville utlämna folket åt norrmännen. Situationen
räddades enligt berättaren af öfverstelöjtnant A., som sköt
förrädaren och lyckligt förde regementet ur faran. Det föll ingen af
åhörarne in att betvifla berättelsen, som har till grund en episod i
generalmajor Grahns återtågsstrid vid Matrand, ehuru de lätt kunnat
räkna ut, att A., som var en för alla välkänd person, vid den tiden
icke ens var född.
De värmländska landsmålstexterna innehålla i allmänhet få
lokalsägner. Att sådana funnits, fast af mera historisk än mytisk
art, därom vittnar bäst ett af vår litteraturs märkligaste verk. Det
är en tradition från relativt sen tid, af besläktad art med t. ex.
berättelserna om Gustaf Vasa som flykting i Dalarna. Dit höra
t. ex. sägnerna om finnarna i Värmland, berättelserna om
Öjerviksherrarna[2] och deras upptåg, om prosten Göran,[3] som band pesten,[4]
eller om grefvinnan på A-n, som i folktron fått låna flera af
Pintorpafruns kända drag. Mycket spridd och tillagd flera namngifna
personer är berättelsen om mannen, som sålde krut till norrmännen.
Hvilande på ett historiskt underlag[5] är den ofta kombinerad med
sägnen om den lifdömde, som måste åka upp till Stockholm, 34
mil på lika många timmar, om han ville undgå att »kyssa spanska
jungfrun». En fullständig uppteckning och närmare undersökning
af den värmländska lokaltraditionen vore en tacknämlig gärning,
om det icke redan är för sent.
Allmänföreställningar.
Den värmländska folktron gör intryck af en utdöende tradition.
Den tillhörde en gången tids bonde- och bergsmannakultur men passar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
