Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lika litet till de modärna industrisamhällena som till en tidningsläsande
och politiskt intresserad allmoges fantasi. Sin första knäck
fick den dock genom läseriet och den starka frireligiösa rörelsen för
några tiotal år sedan. Då kommo nya intressen och nya föreställningar,
för hvilka det blef en synd nästan att blott tänka på de
»mörksens makter», som förr drifvit sitt spel. Så bröts trollens »makt».
Det är nämligen den gängse och gemensamma föreställningen, att
alla de hemlighetsfulla väsen, som sysselsatt folkfantasien, hörde
till den ondes anhang, och att deras tillvaro var oförenlig med »en
stark tro». Härför kunde man ju, såsom en af mina meddelare i
Ekshärad, åberopa ordalagen i Svebilii katekes, att afgudadyrkan
sker bland annat, om man »söker hjälp af djefvulen och hans
värktyg, såsom trollpackor, löfjerskor, skogsrå, sjörå, tomtegubbar och
mera sådant», och kanske icke utan grund berättar traditionen om
en ännu lefvande man i min hembygd, att han, som tillhörde en för
trollkunnighet ökänd släkt, vorden en inflytelserik medlem i
frikyrkoförsamlingen, bränt sin »svartkonstbok» och afsvurit all gemenskap
med det öfvernaturliga. För de äldre generationerna af värmländsk
allmoge är det därför icke så, att de anse historier om troll och
tomtar som vidskepelse och osanning; de ha funnits, och man minns
dem, men de »synas icke till», äro borta, vare sig de vantrifts i de
uthuggna skogarna och förfallna kolhusen vid de nedlagda småbruken,
blifvit uppätna af vargar eller »gett sig af till Kina». Därför
upptagas fortfarande alla spörsmål i saken med stor misstänksamhet
och försiktighet, som mer än en ifrig forskare nogsamt fått röna,
särskildt som man hos enstaka individer och i aflägsna bygder
kan träffa en ganska liflig föreställning om, att det ännu »icke
riktigt är slut».
Den värmländska folktron, sådan den är upptecknad från tiden
för senaste sekelskifte, framträder därför närmast som minnen och
rester af tidigare allmänt utbredda föreställningar.
Vare sig af detta eller andra skäl har folktron ingalunda
enhetlig karaktär i alla detaljer, om också hufvuddragen äro
gemensamma, och man får icke af en meddelares uppgifter eller af en
historia draga alltför långt gående slutsatser. Så använder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
