Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon opålitlig och kitslig, hon skrämmer folk och narrar dem vilse,
hon stjälper bärplockerskans korg och tänder kolarens mila; alltid hör
man hennes gälla, hånande skratt, när hon gjort något tyckadt puts.
Men framför allt är hon älskogskrank och sträfvar efter förbindelser
med människors barn. Den, som har hennes gunst, honom gynnar
hon på allt sätt, och han får skjuta så mycket villebråd, han önskar;
men hemsk är ock hennes makt; ingen, som hon fått i sitt våld, kan
motstå, när hon kallar. Ett vanligt sätt att bryta förtrollningen
är att skjuta öfver den förtrollade. En gång blef hon narrad att
själf ge anvisningen på ett botemedel, och då hörde man henne
efteråt sjunga i fjällen:
Aloe och linderot
Fan ta’ mig, som lärd’ dig bot[1]
Mycket omtalad, om också icke i samma grad som sin frände
i skogen, är »sjöråa». Äfven hon har sina nycker, hon ger och
förtager fiskelycka, ibland uppenbarar hon sig som en jättestor gädda,
och hugger man ljustret i en sådan »rågädda», kan man ej släppa
utan måste följa med i djupet.
Där nere har hon sin boning och lefver på människors vis. I
Vänerstrakten berättas allmänt en historia om en skeppare, som
lofvade »en fin jungfru» att frakta hem åt henne några sädessäckar,
som hon köpt i Karlstad. Midt ute på Vänern fick skepparen order
att kasta säckarna i sjön, och då den sista gick, brast jungfrun i
skratt. »Hvad skrattar du åt», frågade skepparen. »Jo, pigan stod
på vedbacken och plockade spånor, och säcken höll på att slå ryggen
af henne», blef svaret. En orädd båtsman följde med ned för att
hämta betalningen för frakten och kunde sedan ge en hänförd
beskrifning på sjöråets präktiga palats.[2]
Ibland kan man se henne oklädd vandra längs sjöstranden
eller sitta i samma kostym, oberörd af det hårdaste väder, och kamma
sitt hår ute på en sten i sjön. Vanligen är hennes uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
