- Project Runeberg -  Fataburen / 1912 /
29

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som varit ute och stulit råg, »sju säckar i byxkjolen», men råkade
ut för åskan, som slog lårbenet af henne.[1]

Tomten och forsgubben.

Vänligt stämd mot människorna är däremot tomten. Han vakar,
när människorna sofva, öfver hus och hem, ladugård och loge, men
framför allt håller han till i stallet, selar af hästarna, om drängen
kommer hem full, och fodrar dem, om de bli glömda; de djur, han
särskildt omhuldar, ha »nisseflätor», som ingen människa kan reda
ut.[2] Men han är snarstucken och häftig; om drängen gormar och
svär i onödan, eller om han, såsom det händt, skrattar, då han ser
tomten göra kullerbytta vid ett försök att slå kana, får han en
sittopp, som han icke glömmer. Äfven djuren kunna råka illa ut
för tomten, om de ha sin plats så, att de besvära honom i hans
bostad. Ofta säger han då själf till, att de skola flyttas.[3] Ibland
är det han, som håller väsen, om man arbetat efter kvällen. En af
mina meddelare hade mot skick och sed på torsdagskvällen spunnit
sig en tråd, som han behöfde för att sy ihop en sko - husmodern
hade vägrat göra det. Men så fort pertstickan slocknade, satte
tomten spinnrockshjulet i gång, och det stannade inte, förrän knifven
lades dit. Rådligt är det icke heller att äta upp den för tomten
afsedda maten. Då kan man vara tvungen att dansa med den
förorättade, »tills sol går upp».

Så gick det för gossen, som ätit upp tomtens julgröt; tomten
kom fram och svängde rundt med honom, medan han sjöng:

»Dombin, dombin, däj
Va det du, som åt opp gröten för maj.»

I en del uppteckningar, i allmänhet från trakter af södra Värmland,
där folktron är starkt på retur, framstår tomten såsom en
uteslutande elak varelse; han smutsar ner stugan utan anledning,


[1] Anf. texter. Jfr Sv. Landsm. 1909, h. 3, s. 49.
[2] Bergendal, Landsmålstexter, Jösse.
[3] Jfr. t. ex. Sv. Landsm. VIII, 3, s. 39 och Wigström, s. 262.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:45:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1912/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free