- Project Runeberg -  Fataburen / 1912 /
34

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slående karaktäristiska, såsom »bräkbocken» (beckasinen), »rågskerkan»
(kornknarren), »ärtkokaren» (nattskärran), »svikråkan» (ormvråken),
som »svider» (klagar) efter regn, och han är en god observatör, äfven
om hans föreställningar äro något underliga, såsom att göken på
vintern blir hök eller att svalan förvandlas till »forsspink» (strömstare)
och kan fastna i näten.

I regel innebära djurens uppträdande faror och förebud för
människan. Göken »dårar», om man hör honom fastande första gången
på våren, grodorna spruta etter; farliga äro icke blott ormen, som
för öfrigt på olika sätt kan tagas i människans tjänst, utan äfven
»slåa» (ormslån), som med sina »gaddar i båda ändar» till och med är
värre att råka ut för än själfva ormen, men som lyckligtvis ser
blott en liten stund vid middagstiden, »vassvangen» (vattensorken)
och framför allt »älman»;[1] råkar ens skugga falla, där en »älma» sitter,
hugger hon till, och man får då älmungar i kroppen, som värka ut.
Får man se »skrea» (härmask[2]), bör man låta den passera ett band,
som sedan kan användas för att hindra en eld att sprida sig eller
vid barnsnöd, och »den som skiljt orm och groda, kan sedan skilja
foster och moder».

De vanliga fantasidjuren saknas icke heller här i folktron, den
känner lindormen och draken, som har en svans som en sopkvast,
ur hvilken det går eld, och som kan vålla sjukdom genom att sluka
människans skugga. Icke ens sjöormen är okänd[3]; i sjön Visten
har en sådan i mannaminne blifvit skjuten, som var »aderton alnar
lång, bred som en hässjeslana och med hufvud som en kalf». Bragden
blef dock jägarens död, ty när han blåste ur bösspipan, blef han
förgiftad af ormens etter.

Trolldom.

Lyckligtvis fanns det medel att bekämpa och förebygga alla de
faror, som hotade människan, och otaliga voro här som annorstädes


[1] Larv efter skymningsfjärilarna.
[2] Jfr »daggormen» i Skåne. Wigström, s. 123.
[3] Jfr Schröder, G., Ormhistorier från Värmland och Dalarne, Bonniers månadsh.
1907, s. 448 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:45:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1912/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free