- Project Runeberg -  Fataburen / 1912 /
246

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246 SMÄRRE MEDDELANDEN.

ningen nära till hands, att ett visst område för dessa sedvänjor
verkligen blifvit konstateradt, kanske äfven att det pekar på en
speciellt från Uppsala (eller öfverhufvud sveafolket) utgången kult.

8. Lampa.

Kasken.

Jag reste som samlare i Skånebygd. Hade då en gång nöjet
och förtroendet att få stiga upp på en rik själfägande bondes loft.
Dylikt tillätes annars icke gärna för en främling; han får icke blicka
in i ens hemligheter och dolda rikedomar. Ty hvem vet, hvad en
töcken »spelevinker» kan finna på!

Emellertid kom jag dit upp för en stupande trappa, trängde
mig fram så småningom mellan malttunnor och brödhäckar, lårar
och packkistor, aflagda kläder och stora skinnfällar samt tunga, digra
sädeshögar, som buktade golflofttiljorna och buro tydliga spår af
kattens ringdansar med råttorna.

Längst borta i ett hörn upptäckte jag i skum h alf dager bland
en del annan bråte en rätt sällsam persedel, höljd af många decenniers
damm. När jag fått den något så när afdammad, kom jag under
fund med att det var en gammal ärevördig bondekask, lika förgäten
som illa stukad, bärande årtalet 1808 å undersidan af den väl
tilltagna skärmen.

För en ringa skärf blef den min, men den växte i värde, dess
mer jag fick höra hans traditionella historia.

När bonden Truls Mickelsson i Hasselkull på senhösten väl
inbärgat sin gröda, betalt sista dalern af sin skuld och hade sitt
hemman gravationsfritt samt därtill några hundra daler på
kistbottnen, gick han med fröjd i själen bort till grannbyn och talade
vid ärlige och beskedlige sockenskomakaren Rasmus Pålsson, att han
måtte sy honom en hederskask.

- De’ går väl för sig, mente Rasmus, spottade och vände på
bussen, men jag må först sula och kläcka min själasörjares stöflar
som ja* nu ä’ i tag med.

- De’ gör de’ samma; prosten har många par stöflar utom
dessa. Kasta du dessa i kroken tills vidare och följ du me’ mi’ hem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:45:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fataburen/1912/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free