Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN. 247
strax. Du ska’ slätt inte förlora på’t. Utom din reela betalning får
du en bra viska bladtobak till, som du kan fägna di’ me’ hela vintern.
.Rasmus Pålsson vågade ej streta emot. Han kunde nog behöfva
en skäppa råg, en mark fläsk eller ett krus mjölk då och då till
hushållet. Och se’n - löftet om den välsignade tobaken. Med ens
kastade han därför stöflarna i vrån, packade sina sylar i lådan, tog
den värsta smutsen af sig i tvättfatet samt drog
vadmals-gåborts-kläderna på sig, hvarefter de barkade i väg till Truls Mickelssons gård.
Först vankades en starkare frukost med helan, halfvan och
tersen. Se’n skar »mäster» till efter gråpappersmönster å det stora
matbordet kaskens särskilda partier af tjock, välgarfvad oxhud.
Därpå sanimansyddes de med grof becktråd så bastant, som skulle
det vara till domedag. Invändigt anbragtes fyra korsställda »tampar»,
att icke den halfalnsdjupa hufvudbonaden skulle sluka hela hufvudet
utan hålla sig tillbörligt ofvanpå.
Lika stolt som en suverän bär sin krona på kröningsdagen, lika
stolt bar Truls Mickelsson i Hasselkull sin nya kask till kyrkan
följande söndag. Och därmed var den helgad för sitt ändamål.
Se’n bars den dagligen af sin ägare, då han satt i sin stuga
eller promenerade i träskor på bygatan. Där gick Truls rak i
nacken som en general, med tobaksbussen midt i munnen, spottade
bredt och rakt framåt samt tittade hvarken till höger eller vänster.
Dessutom hade han anspråk på att alla mötande, med undantag af
prosten, fogden och länsmannen, skulle vördnadsfullt blotta sitt
hufvud och buga sig djupt för honom, medan han själf besvarade
hälsningen endast med en nådig nick. Han behöfde ju icke mer,
hemmanet var skuldfritt och affärerna goda.
Då hade kasken sin ärofulla blomstringstid. Den var ett
osvikligt tecken till rikedom, oberoende, högaktning, myndighet och
själfständighet.
Med ägarens död föll äfven kasken, stukades och glömdes. »Det
härligas lott är förgänglig.» I löftets mörkaste skräpvrå fick den
sitt hvilorum. Någon gång under årens lopp nafsade råttorna till
den, men den smakade dem icke, och därför fick den så gärna vara
i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
