Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. ’ 253
Detta kan emellertid, tyvärr, icke sägas vara förhållandet. Såsom
svensk litteraturkälla uppgifves i företalet endast Arfvid Månsons
»Örtabok». Så viktiga arbeten som Palmbergs »Serta florea», Isaeus
Erici sOeconomia», Dybecks »Runa», Linnés resor o. s. v. nämnas ej,
lika litet som af nyare litteratur Fries »Ordbok» och Lyttkens
»Svenska växtnamn». Såsom utländska använda fackskrifter nämnas
F. Söhns »Unsere Pflanzen» och Reling und Bohnhorst »Unsere
Pflanzen in Sitte und Såge», det senare ett tredjeklassarbete, som
författaren i allt för stor utsträckning okritiskt och oförsiktigt
begagnat. Hvad växtnamnens språkliga förklaring beträffar synes
författaren hylla den åsikten, att alla ord i vårt språk som likna
tyska äro lån från detta håll. Så härledes asp från espe, björk
från birche, bok från buche, hassel från »det tyska Hasel som
betyder springande» o. s. v., men för ask göres dock ett märkligt
undantag, då dess namn »torde härleda sig från det isländska ordet
askr, som betyder spjut»! Stort bättre är det ej med de latinska
namnens tolkning. Med ett ord de etymologiska förklaringarna äro
ofta oefterrättliga och de mytologiska uppgifterna likaledes.
Intressant nog vore det, i förbigående sagdt, att få veta, hvar
och när den af förf. s. 58 efter tysk källa anförda apokryfiska
myten om Johannesörten och Odens blod först sett dagen.
N. E. H.
Lars Lunell, Från Siljans sagoland. Berättelser från Dalarne.
Stockholm 1912.
Bokens innehåll utgöres öfvervägande af noveller med
folklifs-bilder som underlag och med motiven omedelbart hämtade ur
dalallmogens hemlif, hvilka likvisst emellanåt äro väl romantiskt
återgifna för att verka öfvertygande; dock gifva de äfven i denna form
en god inblick i folkets lif och förete många drag af kulturhistoriskt
intresse. Författaren, hvilken själf är dalkarl och väl förtrogen med
de förhållanden han skildrar, har med synbar kärlek och intresse
omfattat sitt ämne. Bäst lyckas författaren, när han lämnar den
något sentimentalt romantiska stilen och berättar enkelt och osökt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
