Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 NILS LITHBERG.
besvärjelse i två rimmade rader. Skällornas höjd växlar mellan 8,2
-12,7 cm., mynningens längdmått mellan 7,5-11,8 cm. och
mynningens tvärmått mellan 0,9-8,4 cm.
På senare tider ha skällorna alltmera utträngts af gjutna klockor.
Från Sveriges nordligare landskap äger museet ett fåtal skällor,
men däremot ett stort antal klockor, stundom signerade, och flera
med all säkerhet gjutna i trakten. Huru en norrlandssmed Anders
Andersson i Lillhärdal lärde sig klockgjutning är en episod som
torde vara värd att erinra om. Jag anför den efter Modin.1 »Konsten
att gjuta malm hade han (Andersson) ej förut känt till, och särskildt
huru klockor (bjällror) skulle formas, hade han länge funderat på. För
att få reda på detta for han så den långa vägen ner till Hudiksvall.
Där gick han till en gelbgjutare och begärde att få se på bjällror.
I lagret fanns dock ingen, som passade kunden - somliga voro för
stora, andra för små. Han begärde då att få en förfärdigad i den
storlek och form, han önskade sig, men utbad sig samtidigt tillåtelsen
att få se på, när den göts. Därmed ’stal han konsten’, for hem till
Lillhärdal och göt klockor i mängd.»
Hvilken form är den primära, träskällan eller järnskällan?
Det exakta svaret på detta spörsmål måste hänskjutas till det
utslag arkeologiska fynd eventuellt kunna gifva. Men det kan redan
nu sättas ifråga, huruvida skällans ovala eller rent af fyrsidiga
genomskärning är den form, som ligger närmast tillhands; om den
icke snarare är betingad af det täljda eller tillyxade trästycket,
samtidigt som det kan ifrågasättas, huruvida icke de motiv, som
föranledde människan att förse kreaturen i vall med skällor ytterst äro
af sådan beskaffenhet, att vi måste förlägga bruket af skällor till en
tid långt före de första arkeologiskt kända skällornas uppträdande.
För att belysa detta torde det först vara lämpligt att lämna en
redogörelse för hvad vi i ifrågavarande fall känna om skällans
historia. Jag följer därvid för det u tomskandinaviska materialet
hufvudsakligen Hörmanns framställning.
1 Erik Modin, Myijärnstillverkning och smide i Härjedalen, Meddelanden från
Nordiska Museet 1908, sid. 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
