Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 NILS LITHBERG.
Danmark på slutet af 1500-talet så talrikt förekommande lyxstad
-gandena, af hvilka man äfven på Gottland fått känning, bland annat
genom bestämmelsen att till bröllops få af bönder på landet ej bjudas
flere gäster än högst 10 par.
Och det är just under 1500-talets slut, som Gottland kommer i
egentlig beröring med sitt dåvarande moderland. Den politiska
betingelsen var Stettinerfreden 1570. Sedan Sverige genom denna afsagt
sig alla anspråk på ön, vidtog ett danskt kulturarbete, som i öns
odling under tiden 1570-1645 afsatt en mängd danska spår, hvilka
äro skönjbara ännu långt efter det den politiska samhörigheten med
Danmark upphört.
Bidlagets uppgift var troligen, såsom namnet anger, från
början endast en gillesgemenskap. I Danmark ha en del af landsbyens
gemenskapsfunktioner öfverflyttats till bydelavet. Som jag hoppas
i ett annat sammanhang kunna visa, har äfven Gottland en tid varit
deladt i byar, af hvilka de nuvarande gårdarna - den skenbara
gottländska motsvarigheten till den svenska byn - voro delar. Från
en äldre byindelning ha traditionella gemenskapsfunktioner
fortlef-vat efter den tid, då byn upphört att vara en officiell organisation.
Dessa ha sannolikt så småningom glidit helt öfver till bidlaget på
samma sätt som vi i vår tid kunna konstatera en glidning af dem
från bidlaget till den partklufna gården. Då gräupacken i Eksta
bars in i stugan julafton utfördes detta af bidlag s männen. I Koma
utfördes det inom gårdens parter af deras husbönder, men sedan
detta skett gingo bidlagsmännen omkring och drucko julen in samt
besågo hvarandras gräupackar. Då julölet på »Tomas fylltunne>
(21 dec.) var färdigbrygdt, sändes smaköl - sänningkanne - omkring
till parterna i gården.
Liksom gården nu ärfver bidlaget, så ärfde bidlaget på sin tid
sannolikt äldre byfunktioner och blef därigenom den grundläggande
enheten för det arbete, landtbon måste utföra, men för hvilket han
ensam icke räckte till. Som sådant har det bevarat sig inemot vår
tid. Nu då andra ekonomiska förhållanden omgestaltat bondens
arbete, har dess praktiska funktion upphört. Men dess ursprungliga
- gillesgemenskapen - har till sist öfverlefvat sitt sekundära bihang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
