Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTDRAG UR ÄLDRE LITTERATUR. 111
Daniel Touscherus, Jemt. D. A. Adumbrationem alpium,
quas habet Jemtia, perbrevem. Prces. H. Valerius.
Upsala 1694, s. 5-7.
Förskräckligt är huru öfverfullt med kvarlefvor af gamla
vidskepelser än i dag påträffas bland lapparna. Låt vara att jag många
gånger förut hört det, så har jag dock icke förmått sätta tro till
det tomma pratet, ty så intalade jag mig att det var. I synnerhet
hade jag trott det vara idel snack hvad många förtäljt om deras
skyddsherre Storjunkarn. Att detta emellertid är sant hade jag
förut icke haft tillfälle att såsom nu med egna ögon iakttaga. Till
den invid fjällen belägna Offerdals kyrka inbjöd mig såväl ställets
behag som den enastående älskvärdhet, som utmärker dess
vördade pastor, hvilken där kvarhöli mig hela månaden eller längre.
Då ledd af sitt goda hjärta min ärade värd en gång utsträckte sin
vandring längre bort än vanligt, råkade han oförmodadt på en plats,
där några lappar slagit läger. Hyddan var usel, täckt med en mängd
löf samt grenar och barkstycken af åtskilliga träd. Nära intill sågs
ett högt träd, hvari var inskuren en bild, om af en gud eller en
djäf-vul, kan jag ej säga (nescio cujus vei Dei vel DcBmonis). Då min
värd berättade oss detta och tiden godt tillät, lockade det ovanliga
i saken äfven mig att besöka det vidunderliga belåtet. Jag gick dit
.
och fann en i ett stort träd särdeles rått inskuren afgudabild
(ido-lum ruditer admodum magnse insculptuin arbori). »Milde gud!»
utropade jag, »ställa de alltid så här sina hyddor under beskärm ai
bilden af en vanmäktig afgud (vani Numinis imagine)?» »Ja, hvad
mera är», svarade min värd, »icke blott sina hyddor utan sina
trolltrummor och pälsar och på det hela taget allt hvad de rå om. Och
icke blir det någon lätt sak. att få bot för detta onda, så länge detta
kringirrande folk envist håller till i skogarna och hvarken eger
fasta bostäder eller besöker kyrkan annat än i ytterst sällsynta fall
och då endast af fruktan för straff.» Men i detta sammanhang må
det vara nog taladt om dessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
