Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 127
nens helighållande hos lapparna är mig ofattbart. Man kan väl
dock icke gärna förutsätta, att björnkulten under litterärt beläggbar
tid rituellt utformats till sin väsentliga gestalt.
Denna anmälan är icke ämnad för någon omfattande kritik.
Emellertid anser jag mig icke böra underlåta att framställa ännu
ett betänkande. Sid. 55 afskiljer författaren primitiva matgärder
och dylika gåfvor till de döda från dyrkan af de döda. »En
dyrkan af förfädren kan man först tala om på en högre
kulturståndpunkt, då den skarpa skillnaden mellan den lefvande och den döde
har uppkommit.» Det torde bli bra svårt att, om man fasthåller
vid en sådan grundsats, säga, när den »skarpa skillnaden» uppstår
- så vida man icke förlägger den långt fram mot nutiden. Lika
litet är det mig följaktligen möjligt att fatta den distinktion, som
(enl. s. 63) ställer begrafningsgärderna - ja t. o. m. flera år efteråt
utöfvade grafoffer - utanför de riktiga offrens kategori. Väl är
det sant, att benämningen oifer kommit att användas för riter,
som till sitt verkliga väsen alls icke äro offer, men i föreliggande
fall synes mig författaren vara att likna vid en botanist, som till
äfventyrs förnekar den ännu med blott hjärtblad försedda
groddplantans artenhet med den därur senare uppspirade örten. I hvarje
fall är begrafningsoffret - det må nu vara föranledt af
tillgifvenhet, fruktan, beräkning eller tradition - en gärd åt något för oss
utomnaturligt, och för primitiv uppfattning är det! ju, såsom bekant,
rentaf kännetecknande, att egentligen ingen skiljegräns förefinnes
mellan naturligt och öfvernaturligt. Det tycks nästan som om
författaren i detta fall betraktade »en lefvande tro» såsom något som
i själfva verket upphäfver religionen.
Arbetet erbjuder möjligen ännu ett och annat, för hvilket
läsaren knappast lär undgå att sätta ett frågetecken. Med det
omfattande studium, som författaren sedan flera år ägnat lapparnas
religion, är det emellertid själffallet, att hans föreliggande arbete
måste vara af stor vikt och betydelse, och man måste lifligt beklaga,
att han, såsom en efterskrift (s. 133) meddelar, sett sig af
redaktionella skäl hindrad att gifva sitt arbete den utsträckning han önskat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
