Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRANLAMPOR AF LERA l NORDISKA MUSEET.
Tranlampor af lera i Nordiska Museet
Af
Nils Lithberg.
Det belysningsmedel, som i äldre tider var det allmännaste, var
ljuset från elden i stugans spisel samt de brinnande pärtstickorna i
sina respektive ställningar. Med tiden aflösas pärtstickorna af
talgljusen, hvilka särskildt vid högtiderna kommo till användning. I
östra och norra Sverige hafva dessa metoder för belysning hållit
sig ända till framemot vår tid, då de aflösts af fotogenlamporna.
I det betydligt starkare.kontinentalt färgade sydvästra Sverige
synes redan tidigt ett annat lysmedel vunnit insteg, tranlampan. Denna
bestod från början af en låg skål fylld med trän med en kort pip på
ena sidan för en veke. Skålen kunde vara af bränd lera eller af järn.
Rörande tranvinnandet och lampans öfriga iordningställande
lånar jag här Kalms skildring däraf från 1742 i Bohuslän (Orust).
Den 1. september berättar han:1 »Lampor brukades här på orten i
stället för ljus, hvaruti de lagt trän och en hveka antingen af lin
eller hampa, eller ock den inre delen af ett slags Juncus; desse
lampor gofvo et så- klart sken ifrån sig, som et annat ordinairt
ljus kunnat göra; man kunde näppeligen känna någon lukt af trän,
då de brändes; sättet, huru desse bereddes, var: man tager och
samlar lefvern af Längor, Torsk, Flundror och allehanda slags
fisk, (i synnerhet får man af ingen fisk så mycket trän, som af
Gråsiken (Gradus) emedan den skal hafva största lefver af all slags
fisk, och är dess utan mycket fet); desse lefrar lägges tilhopa i en
tunna, och ligga der ät rutna så länge, til s alla lefrar blifva
genomrutnade och lika öfver alt; derpå öses de uti en kettel ät
kokas, då det fina och klara sätter sig ofvan på, men det tjocka
1 Kal m, Wästgötha och Bahusländska Resa förrättad år 1742, Stockh. 1746, sid. 188 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
