Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR VÄNDER BJÖRNEN SIG I IDET? 231
vinter ingått inemot eller omkring den 13 december (Lucia)1, och
jag har sedan icke funnit anledning att frångå min då uttalade
grunduppfattning. Tvärtom har en omsorgsfullare undersökning af
våra landskapslagars tingsterminer i hög grad styrkt min teori, för
hvilken jag äfven ser ett stöd i kyrkans ännu inpå 1500-talet
bibehållna sed att tre gånger om året - vid Marias himmelsfärd,
annandag-jul och påsk - välsigna jordens äring och alster2.
Till samma åsikt, som jag i nämnda uppsats uttalat, nämligen
att distinget inom Uppsala kultområde var midvinterblotet, och att
det är detta midvinterblot som efter kristendomens införande sköts
tillbaka till tiden omkring den 2 februari, kyndelsmessa,3 leder mig
ock denna undersökning af föreställningarna om björnens vintersömn.
I Xorge, Lister och Mandals amt, säges det att björnen på
kyndels-messdagen, den 2 februari, vänder sig på andra sidan i sitt ide,4 och
detsamma meddelas af kandidat O. Bambers äfven frånjVästerdalarna.
Såsom vi sett angifver ock Lloyd, att vid denna tid ett omslag äger
.
rum i björnens kroppsliga tillstånd. Från Dalarna uppgifves ock,
att björnen denna tid är fetast. Ett allmänt svenskt talesätt
förlägger vinterns svängpunkt till denna tid: »kyndelsmässodag får
vintern annat lag.» Denna förläggning af vinterns kulminationspunkt
kan knappast förklaras annat än såsom en förskjutning bakåt af
midttiden för ett treskiftesårs vinterskede.
En förskjutning framåt föreligger däremot enligt min mening i
det redan antydda nyländska talesättet, att björnen den 24 februari,
Mattias, vänder sig på sitt läger.5 Denna föreställning möter också,
i Värmland6 och måste antagas äfven där vara af finskt ursprung.
Samma härkomst måste följaktligen i mer eller mindre grad äfven
gälla det vid Mattsmessotid i Gagnef i Dalarna förekommande
björnupptåget.7 Enligt estnisk folktro vakna, såsom redan nämnts, denna
1 Om en fornnordisk årstredelning, i Svenska fornminnesföreningens tidskrift B. 11.
H. 2. Stockholm 1901. s. 246 ff.
2 Olaus Magnus lib. XVI, cap. IX. Jfr ock sist aiif. upps. s. 251-252.
3 Jfr Snorre, Olof den heliges saga k. 76, samt Ynglingasaga k. 38.
4 Storaker i Folkevennen 1862, s. 476.
5 Medd. af dr G. Nikander.
6 Bernh. Oisen i Kulturhist. Meddelanden utg. af J. G. Karlin 1895-96, s. 12:
uppgiften bestyrkt af intend. N. Keyland.
7 Se Fataburen 1913. s. 7 samt s. 9 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
