- Project Runeberg -  Fataburen / 1917 /
126

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

126 NILS GABRIEL DJURKLOU.

aflade han kansliexamen och anställdes som e. o. amanuens i
riksarkivet men lämnade samma år denna befattning för att öfvertaga
fädernegården Sörby. Här delade han länge framåt jordbrukarens
omsorger med de vetenskapliga och allmänna arbeten, hvarom vi nu
i korthet skola påminnas. Först 1883 lämnade han landtbruket och
flyttade till Örebro för att mera odeladt ägna sig åt sin då
förevarande maktpåliggande uppgift.

Under sin Sörbytid verkade han från 1866 och några år framåt
såsom antikvitetsintendent, och från 1863-1871 var han anställd
såsom kammarherre hos Hennes Majestät drottning Lovisa, hvilken
tjänstgöring blef af ej ringa betydelse för hans vetenskapliga
verksamhet genom det rika tillfälle han därunder fick till
arkivforskningar. Vid hofvet blef han mycket uppburen, men hoftjänstgöringen
behagade icke på längden den själfständige mannen. - Djurklou afled
den 31 mars 1904.

Få män hafva väl funnits, som verkat så mycket till gagn och nytta
inom en provins som friherre Djurklou. Hela hans lif har gått ut på att i
andligt och materiellt hänseende höja denna bygd, som varit honom så
kär. Och med framgång arbetade han; ihärdig, med målet stadigt i sikte,
släppte han aldrig taget. Han tillhörde det alltmer glesnande ledet af
män, som med åsidosättande af egna fördelar och enskildt lugn - och
det gjorde han kanske mer än nödvändigt var - lefva för det offentliga,
för samhället, för framtiden. Ingenting, som kunde gagna, lyfta,
förbättra och förädla, var honom främmande. Han inlade entusiasm i
hvad han företog sig och därför vann han segrar. Vidto m fattande
voro hans intressen, och hans begåfning sträckte sig åt vidt skilda
håll, och så kunde Djurklou, en så genialisk fantasimänniska, taga
itu med så torra och svårlösta värf som de, som stodo i sammanhang
med den stora och svåra, segslitna sjösänkningsfrågan, och däri
inlägga hela sin energi samt föra den till ett godt slut.

Här ha vi dock att uteslutande ägna vår uppmärksamhet åt
Djurklous första kärlek, och som han äfven blef trogen in i det
yttersta: hans insatser i det andliga kulturarbetet.

Redan under sin Uppsalatid började Djurklou intressera äfven
andra för kulturella uppgifter. Det gällde då svenska folkspråket,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:03:56 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fataburen/1917/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free