Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 - NILS LITHBERG.
Den motsvarighet, vi i södra Sverige träffa till den nu beskrifna
nordsvenska trämorteln, har ett helt annat utseende. Det är den s. k.
pepparkvarnen eller pepparkrossaren, i landets sydligaste delårbenämnd
pebernittel (fig. 10-14). I motsats till den nordsvenska pokaltypen, som
vanligen är täljd, är den sydsvenska pepparkrossaren svarfvad, och detta
har gjort, att den sistnämnda visar en synnerligen rik och karakteristisk
profilering, en profilering, som dessutom öfverförts till knoppen påsjälfva
stöten, så att denna organiskt växt samman med föremålets
ytter-kontur i öfrigt. En annan väsentlig skillnad är att stötens undre
del växt ut, så att den fyller hela mortelholken. Krossningen sker
uteslutande genom vridning, och af denna anledning är stöten
vanligen nedtill skodd med ett uppbrutet järnbleck, hvilket tjänstgör
som ett slags rifjärn mot ett liknande järnbleck lagt i bottnen på
holken. I många fall är foten så inrättad, att den är ihålig och
kan löstagas från mortelns öfre del. De förmalda kryddorna rinna
då genom det upphuggna järnblecket i holkens botten ner i foten,
som sålunda tjänstgör som behållare och vid behof kan tömmas.
Vid första påseendet kan artskillnaden mellan den nu beskrifna
pepparkrossaren och den pokalformiga morteln synas vara ringa eller
nästan ingen alls. Vid en närmare granskning ter sig saken
annorlunda. Redan hos den primitiva morteln från Småland, fig. 3,
gjorde vi den iakttagelsen, att stöten är så vid, att den fyller hela
holken, samtidigt som andra till denna typ hörande mortlar hade
en smalare stöt. Senare funno vi att krossning medelst vridning
var det vanliga förfaringssättet äfven för de pokalformiga mortlarna,
och att samma förfaringssätt var det redan i det gamla Grekland
normala. Grenom att stöten i den pokalformiga morteln vidgades,
så att den fyllde hela holken, kunde redskapet endast vinna i
effektivitet, och något tvifvel om det typologiska sammanhanget
mellan pepparkvarnen och den pokalformiga morteln kan då knappast
återstå.
I flera fall kunna vi också i den rent yttre formen spåra
släktskapen. Så har den här fig. 10 afbildade pepparkvarnen från
Uppland i sina grunddrag bibehållit samma form som den ofvan fig. 9
afbildade morteln från samma landskap. Det ojämförligt vanligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
