Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 NILS LITHBERG.
nu känna, talar ett så tydligt och konsekvent språk i afseende på
de bägge typernas geografiska utbredning, att kommande fynd väl
kunna fullständiga vår kunskap om den, men helt visst icke störa
de redan vunna resultatens riktighet.
Hvilken af de begge typerna, som, frånsedt de nyss påpekade
typologiska indicierna, är den äldsta, därom behöfver icke råda någon
tvekan. I Södra Sverige, som af naturliga skäl är starkast
påverkadt af det kontinentala Europas kulturer, måste kulturfenomenen
erhålla ett yngre kynne än i de mera aflägsna norra delarna af
landet, där arkaismerna pä alla områden äro större och talrikare.
Den nordsvenska pokalformiga morteln är, såsom varande gry n stampan
i förminskad skala, den naturligast funna mortelformen, och dess
förekomst här och i Ryssland ger vid handen, att typen en gång
haft en vida större utbredning, men att den i kontinentalare och
för kontinental kultur lättare mottagliga delar af vår världsdel fått
vika för yngre företeelser.
Den svarfvade pepparkrossaren förekommer dessutom i Norge.
. . __ ^^
Äfven från Danmark är den känd. I sitt arbete Dansk Bondeliv har
Feilberg afbildat en sådan från Jylland.1 Dess utbredning på
kontinenten känner jag icke. Jag har icke påträffat den i Berlins
Volkskundemuseum. Däremot förekommer den i Österrike hos
huzu-lerna, de rutheniska bergfolken i Ost-G-alizien, hvarifrån Kaindl
afbildat ett antal dylika »hölzerne Mörser fur Pfeffer» fig. 16-18.2
De lokaler, han anför, äro Suczawadalen, Putilladalen och Czeremosz.
Typens förekomst här kunde möjligen antyda, att den nått Sverige icke
från väster utan från öster, men då den dessutom förekommer på
Jylland och i Norge, synes detta föga antagligt, enär dessa bägge länders
kulturer i alla andra afseenden synas visa en västlig prägel. Snarast
torde företeelsen böra uppfattas analogt med hvad jag nyss yttrade
om den nordsvenska morteln. Så nämligen att äfven den svarfvade
pepparkrossaren en gång haft en betydligt vidsträcktare utbredning,
men att den i Västeuropa fått vika för yngre typer och nu
1 Feilberg, Dansk Bondeliv. D. l, 3 opl. Kbhn 1910, s. 68.
2 Kaindl, Haus und Hof bei den Huzulen. Mitth. d. Anthr. Gesellsch., Wien,
XXVI, Wien 1896, sid. 153 fig. 275-282.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
