Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR. 77
ring i arbetets populära syfte och ursprungligen finska läsekrets.
Slutledningarna synas i allt väsentligt oangripliga. För utredningens
skull tillåter jag mig ett par små invändningar eller reflexioner.
Sidan 9 förklarar författaren bestrykningen vid jakt med en gren
af al eller gran - alltså starkt doftande träd - såsom en magisk
handling. Troligen uppfattas den så äfven af fångstmannen själf, och
författaren har således på sätt och vis fullkomligt rätt. Det må
emellertid sättas i fråga, om icke här i grund och botten föreligger
ett fullkomligt praktiskt och ändamålsenligt förfarande, nämligen
borttagande af lukten, »vittringen», af människan och af hvad hon
berört. Vid utläggande af saxar för fångst af rofdjur iakttagas
alldeles liknande försiktighetsmått. Icke så alldeles sällan är gränsen
mellan trolldom och verkligt rationellt förfarande svår nog att
bestämma, och vildmarkens hemligheter framstå lätt nog för
kulturmänniskan i en slöj’a af mystik. - Den sidan 15 uppdragna
skillnaden mellan »trollkarl» och schaman blir nog, öfverflyttad utanför
finskt-ugriskt område, svår att bibehålla. - Att svenskarna i tomten
personifierat marken, där bostaden står (s. 75), är, trots liktydigheten
i orden tomt och tomte, ett påstående, som torde få sin förklaring
mera i finskt åskådningssätt och tankeläggning än i svenskt. Ett
och annat får väl ock sannolikt skrifvas på Öfversättarens räkning.
Att, såsom sker å sid. 37, räkna skandinaverna till »naturfolk» är
väl dock en för dem oförtjänt heder. En lapsus af öfversättaren
är det väl ock, att bokens hufvudtitel råkat bli alldeles densamma
som på ett för ett par år sedan utkommet, väl kändt
religionsvetenskap-ligt arbete af ärkebiskop Söderblom.
Såsom författaren i förordet själf anger, är boken ursprungligen
afsedd för fiusk publik, något som ock bestyrkes af såväl det
använda materialet som af litteraturförteckningen i slutet af boken.
För svenska läsare måste det emellertid onekligen kännas såsom en
brist, att författaren fullkomligt förbigått motsvarande företeelser
inom skandinavisk folktro, äfven när dessa varit af särdeles
närstående kynne och gestalt. Hvem kan, för att gripa ett exempel ur
högen, ifall han läst Linnés Ölands-Grotlandsresa, undgå att
förvånas öfver den slående likheten mellan samojedernas (s. 37) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
