Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 SVEN EKMAN.
sades i regeln årligen förses med nytt ris, hvilket förut fått ligga
så länge i vattnet, att det icke har benägenhet för att flyta upp.
Själfva rishögarna nå icke högt öfver botten.» Riset synes alltså
icke ha varit fasthållet vid bottnen med störar, hvilket gör denna
typ ännu mer primitiv än den i fig. 10 framställda.
Miniatyr vasar. Vi möta här en användning för ris i så liten
utsträckning, att det knappast är fullt motiveradt att använda ordet
vase. Men bruket i fråga står dock i tydligt samband med den
erfarenhet, som ligger till grund för risvasarna.
Man begagnade ofta sänkmjärdarna - och man gör så än i
dag - utan all förbindelse med egentliga vasar, i det att man lägger
dem i någon vasskant eller hvar som hälst, där man anser, att
lekande mört eller abborre bör gå fram. Alldeles utan ris låter man
dock icke mjärden vara, utan man sätter fast små kvistar i själfva
mjärden kring dess mynning. I somliga trakter fäster man riset i
ingångsstruten (sjön Färgaren i Törnesfalla sn, Kalmar län; TJnden
i Tiveden och förmodligen i många andra trakter). I andra trakter
fäster man det i mjärdens ytterdel (Sommen i N. Vi; Försjön i
Eksjötrakten), och i så fall har man särskilda öglor fastgjorda där för
ändamålet. Förmodligen kunna båda sätten begagnas efter behag
på en och samma trakt. Det ris, som begagnas, växlar på oiika
trakter. Det vanligaste är gifvetvis granris (t. ex. i Lycksele, i
Oxberg, i Mora, Bäfven i Södermanland, TJnden i Tiveden, Sommen,
de nyssnämnda sjöarna Försjön och Färgaren, Östgöta skärgård1),
dessutom begagnas (i Lycksele och i Oxberg jämte granris)
ljungkvistar, som af somliga anses bäst för abborre, samt nylöfvad sälg
eller en. I Ydre härad i Östergötland begagnades fordom enligt
Laurenius2 först grankvistar och sedan björklöf, och Broocman
(1. c.) nämner likaledes björklöf från Sommen i samma östgötatrakt.
Man kan ju mycket väl tänka sig, att detta bruk att locka
fisken med ris i mjärdarnas mynning kan ha uppstått direkt ur
kännedomen om fiskens begär efter ris för rommens vidfästande.
Men man kan också tänka sig, att det primära varit, att sänkmjär-
1 Enholm, 1. c. II, sid. 7.
2 Laurenius, J., Dissertatio de Ydria, Ostrogothiae territorio I. Diss. Uppsala 1738.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
