Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄBODSLIF I MEDELPAD. 109
Följande dag var det att vara tidigt uppe på benen, allaredan
vid fyra-femtiden; i en bovall får man aldrig ligga längre än till
kL 5. Först gjorde då bojäntan upp eld och kokade sitt
morgonkaffe. När hon druckit detta, gick hon till källaren för att »ränna»,
d. v. s. sila grädden ifrån mjölken. Därefter skurades trägen och
sattes att torka, och se’n var det att gå i »fosse» (fähuset) och
macka eller bortskaffa spillningen efter kreaturen. Och när så till sist
kor och getter hade mjölkats och mjölken silats i trågen, gjorde
bo-jäntan sig i ordning för gätningen eller vallningen. Oaktadt
morgonens alla mångskiftande göromål var hon redan kl. 7 färdig att gata,
eller följa »kuan» (- korna) till skogs och där valla dem. På
fötterna hade hon enkla, bekväma näfverskor och därtill
»stuttstrum-por», d. v. s. strumpskaft som räckte till fotknölarna, och på ryggen
den oumbärliga gätkunten eller ryggsäcken, i hvilken hon hade lagt
mat för dagen, äfvensom garn till stickning och lärft till sömnad.
Vid ena sidan hade hon en väska med »sletje», salt och mjöl åt
korna för att dessa skulle hålla sig efter, hvarvid bojäntan lockade och
lät för att de skulle komma. Till utrustningen hörde vidare en
liten gätyxa, som fastades i en liten hylsa utanpå kunten. Den
användes till att hugga ved med, när eld skulle göras upp i det fria,
äfvensom, till att taga af näfver till näfverskor och dylikt. Längre
tillbaka i tiden brukade bojäntan dessutom alltid medföra en vall-lur.
Så utrustad löste hon boskapen och förde den ut till betena i
skogen under en långdragen mäss-liknande sång kallad »kåkning».
Under gätningen voro bojäntorna ingalunda sysslolösa, hvart
de gingo hade de stickning med sig som var i flitigt bruk, så att
månget par strumpor därunder blefvo stickade, och sä snart de satte
sig ned, så endera sydde de eller gjorde länkar och tvagor.
Länkarna, som användes till bindsle för korna, tillverkades utaf små
björkvidjor, och tvagorna, hvilka begagnades i stället för borstar
och hvarmed tråg och byttor skurades, af granris. Ett förråd af
näfverskor skulle de äfven ha med sig, till dess de kommo hem.
Vid tiden för middagen äro korna vana att hvila och »jarva»,
d. v. s. idissla, och då bruka de själfmant inställa sig vid de
vanliga hviloställena. Där uppgjorde då vallpigan en eld, hvarvid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
