Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÄBODSLIF I MEDELPAD. 115
ej voro annat än jordbyggarekreatur, och ofta om kvällarna hördes
jordbyggarehundar skälla och hålla oväsen. En nu lefvande kvinna
har berättat, att en moster till hennes farmor under flera år haft
en vätter - eller jordbyggareko i sin ägo. Hon hade kastat en
knif öfver kon och sålunda genom stålets makt fått den i sitt våld.
Och det är då dagsens sanning, för farmodern, som berättat det,
var ej den som brukade ljuga.
Att man höll på att dundra om kvällarna tyckte de
underjordiska aldrig om. Det var en gång en karl som var uppe i en bua,
och som det var månljust hade han hållit på med att hugga ved
om kvällen, och just som han slutat att hugga kom en karl
gåendes upp öfver vallen, och ju närmare han kom ju större vardt han,
till dess han till sluts vardt så stor, att man såg månen mellan
benen pä honom. Då han kom närmare, gick karlen som var i buan
ner i störset och tog bössan i hand. Gubben hade bara ett öga
midt i pannan, och när han så kom och tittade i störsdörren, så
sköt bukarlen åt det där ögat, och då for gubben i väg med en
jämmerlig låt.
Det är inte utan att ej folket däruppe i Medelpad haft rykte
om sig att vara trollaktigt, det har funnits många käringar som
varit hållna för stortroll, och en mängd gubbar som varit
beryktade som ena riktiga trollgubbar. En bonde i Torp utlät sig en
gång som så: »inte kan jag mycket je, men om jag skulle vilja, så
skulle jag kunna vända opp och ner på hela världen», och det var
väl inte småsmulor det.
Att trollkunniga med sina konster ha kunnat dra till sig annat
folks mjölk- och smörlycka är ju allmänt kändt. De behöfde ju
blott göra en trollhare, »puker» som det heter i Hafverö och »bara»
i de öfriga socknarna, och den skickade de sedan ut till att mjölka
andras kor. En puker är rund och gråbrun till färgen och rullar i
väg som ett nystan. - Hade man i gamla tider otur med sina
kreatur, så låg det ju nära till hands att misstänka någon illasinnad granne för att medelst trollkonster ha åstadkommit detta. Än i dag kan man få höra personer namngifvas såsom innehafvare af dylika
trollharar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
