Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 LOUISE HAGBERG.
Men kom det något ondt åt kreaturen, skadade det ju ej att ha
en trollgubbe eller en trollkäring till hands att kunna leja för att
skjuta bort det onda eller hjälpa medelst annat kuckel.
Det var en gång på ett ställe, som fåren dogo det ena efter det
andra, och att det var något ondt som åstadkommit detta var ju
klart. De hade då dit en som skulle skjuta bort otyget, och när
bössan laddades, skulle de ha all slags metall i det skottet, bland
annat skafdes litet guld af en vigselring. Så sköts då ett skott af
inne i lillfågset, där fåren voro, och när det var gjort, var det onda
bortskjutet, och då skulle turen komma igen.
Så var det på ett annat ställe som en ko hade kommit bort.
Efter mycket letande kom den emellertid till rätta, och när de så
fått tag uti kon, togo de en yxa och förde den »ånnes» (- ansyls,
motsols) omkring halsen på kon, och innan kon leddes in i fågset,
hackade de trenne gånger i dörrtröskeln med yxan och likaså tre
gånger efter det hon kommit in. Men se’n voro de också säkra om
att få behålla henne.
Hade kreaturen fått »skott», skulle det »göras för skott», och hade
de blifvit modstulna, så var det ett urstyft medel att skära dem
i svansen och ge dem in af blodet.
Men sköttes djuren så som de skulle och de ej råkade ut för
något trolltyg eller annat ondt, då var det också ett nöje för
bo-jäntan att få komma åter med dem friska och duktiga, för att inte
tala om den mängd af smör och ost som hon då äfven hade med sig.
Ett friskt och hurtigt lif var det att så med kreaturen vistas ute i
skog och mark, »ät umgås med boskap» säger också den förut
citerade författaren, »hafwer ej räknats för then sämsta, utan fast mera
för the största och angenämaste nögen, så ät Höga Personer
understundom tagit del therutaf, som icke allenast then helga, utan ock
wärldsliga Historien lämnar oss märkeliga spår och minnesmärken
til.» l
Hvad det ekonomiska utbytet af bovallsvistelsen däremot
beträffar, så blef det ej så vidare lysande, det ansågs bra betalt om
1 P. H. Wasenius, anf. arb. S. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
