Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runstavens uppkomst. Av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RUNSTAVENS UPPKOMST.
Av
NILS LITHBERG.
Runstaven är en rent svensk sak. Dess uppgift är att vara ett
kalendarium perpetuum - en beständig almanack - där de sju första
runorna i runraden, en för varje dag i veckan, ständigt upprepas
och motsvara de s. k. söndagsbokstäverna i det kyrkliga kalendariet.
Viktigare dagar såsom nyårsdagen, trettondedagen,
tjugondedagen, Hindersmässodagen, Pålsdagen, kyndelsmässan o. s. v. äro
utmärkta med särskilda tecken, kors, kronor o. s. v. Vidare
förekomma över dagrunorna en serie runor, de s. k. gyllentalen, vilka
ange när månens nytändningar infalla inom varje år av den
19-åriga måncykeln, då vart nittonde år nytändningarna praktiskt taget
falla på samma plats inom solåret. Därvid betecknas talen 1-19
av de 16 mynderna i runalfabetet jämte 3 för detta ändamål
komponerade tilläggsrunor så att [runa] betecknar l, [runa] 2, [runa] 3, [runa] 7, [runa] 11
[runa] l5 o. s. v. Runstaven innehåller sålunda hela den gamla kyrkokalenderns kalendariska mekanik omsatt från romerska siffror,
latinska bokstäver och textade helgdagsnamn till runor och till
rebusartade tecken för de olika märkedagarna.
Utom i svenska museer och privatsamlingar träffas svenska
runstavar i ett stort antal utländska museer såsom i Köpenhamn och i
ryska, tyska, brittiska, franska, till och med i italienska samlingar.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
