Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runstavens uppkomst. Av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 NILS LIT11BEKG.
ställa vanliga dagar, de sneda utmärka särskilda händelser, korsen
beteckna festdagarna. Liknande stavar äro mycket utbredda hos finska
folk på ömse sidor om Ural.1 Till denna primitiva form för en
kalenderstav hava vi en mycket nära motsvarighet i en liten grupp
* .
av kalenderstavar från nordliga Norge, fig. 22. Även här äro
vanliga dagar utmärkta av heldragna streck, vilka ange antalet dagar
mellan de av kors eller andra tecken betecknade märkedagarna. De
typer, vi tidigare sysslat med, ha vi kunnat i större eller mindre
utsträckning sammanhålla i vissa mera kontinuerliga flak. Med de
sista typerna hava vi nått kalenderstaven i de former, som antagit
den typiska reliktformationens utseende.
Men här kunna vi också med största lätthet slå bryggan Över
till en annan primitiv kulturföreteelse, till karvstocken, den i trä
skurna längden över vissa de olika åboarna inom en by åliggande
rättigheterna och skyldigheterna, sådan den hos oss intill senaste
tider ännu varit i bruk, framförallt i Dalarna.
l)e hjälpmedel, som i Mora användes för att reglera
räkenskaperna inom byn, voro skultstören, rotekavlen och skuldstickan.
S kultstören eller bystocken bestod av en 3 alnar lång stör eller
stav, o tum i fyrkant, med plana finhyvlade sidor, vilka genom
tvärstreck voro indelade i 3 till 4 tum långa fält, vardera försett
med den persons bomärke, vars konto fältet innehöll. Skultstörarna
förvarades hos byföreståndaren och utgjorde ett slags
avräknings-böcker över bylagets alla gemensamma onera och besvär, såsom
väg- och brobyggnad, hägnadsskyldighet, nijågning, skallgång m. m.
En del av dessa onera voro personala och benämndes tal; en annan
del åter utgjordes efter ägande skattejord och benämndes milar. Ett
mans- eller 2 kvinnodagsverken utgjorde ett tal, och en mil
betecknade ett dagsverke med häst och karl. Så väl tal som milar
antecknades på särskilda skultstörar, så att två sådana fördes
samtidigt i varje by. Halva tal eller milar antecknades genom en in-
1 lUHimeyer, Gerätschaften und Gebräucbc i m Kanton Vallis, i Volkskundl.
Un-tersuohutigen Eduard Hoffmann-Krayer dargebracht. Basel och Strassburg 1916, sid.
309 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
