Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niga för ny. Av N. E. Hammarstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 N. E. HAMMARSTEDT.
mänskliga analogi-åskådningen, vilken möter så ofta inom primitiv
tro, som även här framträder. Allmänt spridd har därför också den
föreställningen varit, att man vid första beskådandet av nyårsnyet
borde hålla ett föremål i handen av det slag, som man särskilt
önskade skola bli välsignat och välsignelsebringande under det nyss
ingångna året, såsom t. ex. ett mjölkspann, en sädeskärve, ett bröd,
pengar eller dylikt.
Men man kunde också hänvända sig till månen med direkt
åkallan och bön, och här anträffa vi alltså, huru nära den än må stå
magin, en ovedersäglig måndyrkan, som, egendomligt nog,
bibehållit sig långt ned i kristen tid, ja till våra dagar. Starka
etnologiska indicier tala, såsom jag vill visa i det följande, för att denna
måndyrkan med bön och åkallan är av mycket hög ålder, om den
ock icke, för så vitt jag vet, omnämnes i litteraturen förr än på
1500-talet. I en år 1555 i Torino tryckt bok säger författaren, att
han hört, att de gamla germanerna dyrkat även månen (Lunum)
såsom gud och kallat honom hermon, det är herr måne (dominum
Lunum). Denna titel »herr måne» synes avgjort förutsätta en åkallan
av månen. Också finnes i en redan år 1415 nedskriven Liber de
superstitionibus eller Registrum superstitionum följande uppgift:
»Till och med än i denna dag finnas människor, vilka då de första
gången (på året) se nymånen, med böjda knän tillbedja honom eller,
sedan de avtagit huvudbonaden eller hatten, bugande dyrka honom
under bön och åkallan.»1 Beklagligt nog anför icke den medeltida
upptecknaren ordalagen i denna bön eller åkallan, men huvuddragen
av densamma kunna vi med allra största sannolikhet gissa oss till
med ledning från andra håll: Jägaren har bett om rikligt byte,
bonden om god skörd och god boskapsavel, hustrun om barn,
ungmön om en make, köpmannen om rika inkomster o. s. v. Redan i
en i Helmstädt år 1677 tryckt bok anträffas en bön till månen om
penninginkomster: »Var välkommen nymåne, hulde herre, låt min
förmögenhet (geld) förkovras.»
Att månen i sin egenskap av Jyckogivare skulle anropas såsom
en kärleksgudomlighet är ganska självklart. Dylika böner om
1 J. Grimm, Deutsche mythologie 4:e uppl. s. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
