Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Niga för ny. Av N. E. Hammarstedt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna tid: danser och ceremonier, blöt och stämmor. Nymånes
inträde anger, såsom Tacitus meddelar, även tingstid, en uppgift
som bestyrkes av tidsbestämningen för distinget i Uppsala, vilket
enligt Olaus Magnus hölls vid första fullmåne efter trettondag jul.
Onekligen är detta sista endast en mycket vag hypotes, i saknad
som den är av alla bindande bevis, men den synes mig allt för möj-
. .
lig för att böra förtigas. An i senaste tid hette det, åtminstone i
Danmark enligt E. T. Kristensen, att var och en borde vara under
bar himmel - han fick ej stå ens under »se tagskjserp» - när han
första gången skådade nyårsnyet, eljest drabbades han av motgång
eller hemsokelse.
I varje fall möter man i denna naiva mån dyrkan en mycket
primitiv företeelse av social religionsutövning, av religion i strängare
bemärkelse. Det har framställts, att religion i egentlig mening
förutsätter bön, och inan har indelat de mänskliga trosfunktionerna i
magi och religion. Visserligen kunde från så nära håll som den
kyrkliga liturgiens eget område exempel anföras på denna indelnings
obestämda karaktär, men vi kunna med vördnad förbigå detta
sacro-sancta område. Inom månkulten möter, såsom framgår av denna
kortfattade framställning, en religionsföreteelse med de mest
svävande övergångar från magi och besvärjelse till åkallan och bön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
